Lite av varje. Stort och smått i olika högar ligger slängt på området.
Frågan är nu varifrån alla de rostiga maskindelar, trasiga skyltar, två tunnor med olja, hushållssopor, betongrör, en gammal borrigg och trasiga busskurer som samlats på området, kommer.
Allt ligger utspritt i en bråte utan dess like.
Malås miljö- och hälsoskyddsinspektör, Jan Asplund åker dit och tittar. Han skakar på huvudet. Nej, det här är verkligen inte okej.
Marken ägs av kommunen och Svevia tillsammans. Området är omgärdat med stängsel, men in- och utfart är helt öppen.
– Jag kommer att förelägga de ansvariga att städa upp här. Man får lov att lagra föremål, men det finns en gräns även där. Tomter ska hållas i vårdat skick. Sedan är det ju nedskräpning också.
Nu följer ett detektivarbete för Jan Asplund
Tekniska chefen på Malå kommun, Kenneth Larsson tittar på bilder från platsen:
– Hur tänker folk? Används den här platsen som soptipp? utbrister han.
– Det värsta här är nog oljefatet som saknade tillslutning. Den vill jag ta hand om på en gång. Jag har ingen aning hur länge det stått, varifrån det kommer, säger Asplund.
Området ligger i direkt anslutning till ett naturområde som används som promenadväg är det också i blickfång för många.
Svevias fastighetsbolag, Anders Pehrs:
– De är vår tomt, jag har inte koll på vilka vi hyrt ut till, men allt som kan hänföras till miljömässigt brott ska förstås städas bort. Annars är det inget fel i att ha rostiga maskiner där, det är inget brott. Dom som grisat ner får komma och städa, säger han.
Skräp utan ägare. Varifrån och vems? det undrar nu kommunen.
Inte tillåtet. Jan Asplund sticker ner fingret och hittar olja i fatet.
Vem äger den här? Jan Asplund förbryllas över allt som finns på området.