– I sådana här typer av ärenden handlar det exempelvis om att den som utreds för ett misstänkt brott är begränsad i sin förmåga att förstås konsekvenserna av sitt handlande: hur den enskilda händelsen påverkar målsäganden men också vilket effekt det får för en själv, säger Lars-Marthin Markstedt.
”Betydligt lugnare tempo”
Han fortsätter:
– I det här enskilda fallet innebär det att vi har att göra en målsägande och en misstänkt som är sköra av olika anledningar, och har olika förutsättningar att hantera den situation som har uppstått. Det innebär att vi från polisens sida tar det i ett betydligt lugnare tempo när det gäller olika utredningsåtgärder, exempelvis förhören.
I det här fallet har den misstänkte aldrig suttit frihetsberövad, detta utifrån beslut av åklagaren.
Vilka konkreta problem kan uppstå i sådana här förhör?
– En sak vi måste försöka få den misstänkte att förstå, utifrån det rent juridiska kring en brottsmisstanke, är vad misstanken handlar om och varför vi undersöker detta. Helt enkelt att den som förhörs inser att en gärning kan betraktas som en brottslig handling, även om personen själv inte upplever att något brottsligt har hänt, svarar Lars-Marthin Markstedt.