Det kontantlösa samhället, där allt bygger på datorer, gör att vi som inte tycker om/ kan hantera dessa fantastiska hjälpmedel i praktiken utestängs från sådant som är tillgängligt för andra.
Ska vi resa med tåg måste vi antingen köpa biljetter via nätet eller ut på stan och söka upp den som säljer tågbiljetter. De går inte köpa av konduktören.
Ska vi flyga krävs att vi bokar hemifrån. Ska vi åka buss ska biljetten helst var köpt innan vi går hemifrån.
Jag har en bekant som skulle gå på bio med sina barnbarn. De hade fått en liten slant på födelsedagar. Men bion tog inte emot några kontanter och min bekant inte hade kortet med fick de gå hem utan att ha sett filmen.
För en tid sedan såg jag en lapp i trappuppgång på ett seniorboende. Där stod att tv-utsändningarna skulle göras om så att det skulle krävas några ändringar av grundinställningarna på tv:n. Hyresvärden kunde inte hjälpa till med detta utan det låg helt på hyresgästernas eget ansvar.
Det läggs idag allt mer på den enskilde, men hur mycket ni än försöker lära äldre pensionärer datorer kommer ni aldrig kunna skapa ett samhälle där alla klarar av det som krävs.
Eftersom människor idag lever längre kommer den grupp som är behov av hjälp inte att minska, tvärtom. Även de som idag behärskar den nya tekniken blir gamla, blir dementa och glömmer koder.
Så hur gärna ni än vill införa det totala digitala samhället kommer det därför inte att gå. Även om det går er emot måste ni se bristerna i det digitala samhället.
Det är snälla rara gamla människor som kämpat ett helt liv. Dessa människor ska inte behöva sitta ensamma och som enda hjälp ha en dator de inte kan använda. Dessa människor är i sin ensamhet helt utelämnade om de inte har barn/ barnbarn i närheten.
Det därför dags att stanna upp och på djupet undersöka hur denna grupp klarar av, orkar, och vill ta emot den nya tekniken.
Ragnvald Nilsson, Bureå