För en tid sedan skrev jag en insändare om ”det digitala tyranniet”. I Norran den 27 november refereras en föreläsning där uttrycket ”digital ödmjukhet” förekommer, vilket givetvis låter betydligt bättre.
I det digitala tyranniet finns snart inga undantagEn del människor vill faktiskt inte vara ständigt uppkopplade, kanske inte heller nödvändigtvis ha så kallade smarta telefoner. Och en del varken kan eller förmår ta till sig all ny teknik och alla nya prylar.
Det är nog ungefär som att mina egna föräldrar aldrig läste främmande språk i skolan. Eller min 16 år äldre bror, som varken skaffade sig bankkort eller ens mobiltelefon.
Men de var intelligenta och belästa människor som redde sig hyggligt med de hjälpmedel som fanns. Min bror betalade exempelvis sina räkningar via giro – ända tills handstilen blev så darrig att den inte längre gick att tyda.
Nej, problemen uppstår på allvar först den dag något slags digitalt monopol förväntas kunna ta över. Ett väl utvecklat samhälle är inte det som vill likrikta alla sina innevånare, utan som tillåter var och en att leva utifrån sina förutsättningar och önskemål – så länge de inte är till skada för någon annan.
Ny teknik kan dessutom användas på de mest horribla sätt.
Trakasserier och förtal via nätet, mot enskilda eller i större skala. Totalitära regimer tycks allt oftare finna metoder att registrera och förtrycka oskyldiga och laglydiga medborgare på de mest raffinerade sätt.
Men visst är det bra om de som faktiskt vill lära sig utnyttja digitala möjligheter på ett sätt som berikar tillvaron.
Tillhandahåll uppkopplingsmöjligheter, och håll kurser för de som verkligen vill och behöver. Men se till att alternativen lever vidare. Slantar i p-automater, manuell betjäning på banker, papperstidningar för oss som vill känna lugn och ro att bläddra över en kopp kaffe. Och så vidare. Tack.
Stefan Holmberg, Östra Falmark