Saknar du torp? Här kan den bo som är beredd att jobba

Vill du leva 1800-talsliv i en idyll? Njuta av tystnaden varje morgon och kväll? Då erbjuder Rismyrlidens vänner gratis logi.

Bertil Adolfsson matar grisarna. I bakgrunden Per-Olov Andersson som brukar ta strödagar på gården. Foto: Yvonne Rönngren.

Bertil Adolfsson matar grisarna. I bakgrunden Per-Olov Andersson som brukar ta strödagar på gården. Foto: Yvonne Rönngren.

Foto: Foto: Yvonne Rönngren.

Not Found2017-08-10 17:45

Nu finns förstås en hake också. Man ska jobba. Sköta servering och disk, mata djur, slå gräs.

Hur mycket jobb det blir beror på hur många som ställer upp.

– Förr i tiden kunde vi vara 7-8 personer per vecka, och då var det lättare att gå ifrån och bara njuta.

Det säger Marlene Lundström som fortfarande ställer upp.

Måste ta flera veckor

Men de flesta medlemmar är äldre och inför det här året var det extra många som klev av.

– Så fick vi ta tre veckor, tillägger maken Bertil Adolfsson som också är ordförande i föreningen.

Även en annan medlem måste ta tre veckor för att schemat ska gå ihop. Därför har föreningen nu i annons letat efter nytt folk.

– Tanken är att man ska ta en vecka vardera. Men går det inte är det också välkommet med strödagar, säger Marlene.

Trivsamt liv

Hon njuter mycket av tiden på gården.

– Det här är ett liv som jag känner igen från mitt barndomshem.

Hon gillar den långsamma och gammeldags livsstilen med självhushåll.

– Den vill jag gärna dela med mig av. Man behöver inte ha bakgrundskunskaper för att jobba här utan man lär sig. Huvudsaken är att man har rätt inställning. Men det är bra om man är van vid djur.

Ansvaret för djuren

Just djuren är ett kapitel för sig. Det finns grisar, får, hönor, kaniner och katter på gården.

– Man känner ansvar för att ingen ska skadas av djuren och inte heller skada djuren. Det är ju föräldrarnas ansvar, men ibland kan vi tycka att barn får springa runt lite väl fritt, säger Marlene som erkänner att hon ibland blir arga tanten.

.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }

Vid Norrans besök är det soligt och varmt och flera barnfamiljer har kommit. Tidigare har det ju varit en kall sommar, och paret säger att det varit något mindre besökare än normalt.

Bertil Adolfsson säger att föreningen till hösten ska ta en diskussion om hur länge man ska ha öppet och om det är nödvändigt med servering alla dagar.

– Vi säljer bryta med fil som vi tätat själva, hembakt bröd och hemkokt syltefläsk. Det går ihop och ger lite intäkter som behövs för el och annat. Maten är också en del i konceptet eftersom den är gammeldags, säger Marlene.

Många arrangemang

På gården ordnas underhållning med jämna mellanrum, det håller en av entusiasterna i föreningen i, så det rullar på av sig självt.

– Även aktiviteterna för barn har vi en särskild hjälp till.

Föreningen har tagit emot feriearbetande ungdom, men haken är avståndet när Rismyrliden ligger avsides. I år blev det bara en som nappade på erbjudandet.

Allt arbete utom feriejobben är ideellt.

Hillevi Burman tog på sig en extradag i köket. Men hon brukar också ta flera värdveckor för att sommarschemat ska gå ihop. Foto: Yvonne Rönngren.
Hillevi Burman tog på sig en extradag i köket. Men hon brukar också ta flera värdveckor för att sommarschemat ska gå ihop. Foto: Yvonne Rönngren.
Att mata hönorna och hämta in äggen hör till uppgifterna. Denna gång fann Bertil Adolfsson två ägg. Foto: Yvonne Rönngren.
Att mata hönorna och hämta in äggen hör till uppgifterna. Denna gång fann Bertil Adolfsson två ägg. Foto: Yvonne Rönngren.
Bertil Adolfsson matar grisarna. I bakgrunden Per-Olov Andersson som brukar ta strödagar på gården. Foto: Yvonne Rönngren.
Bertil Adolfsson matar grisarna. I bakgrunden Per-Olov Andersson som brukar ta strödagar på gården. Foto: Yvonne Rönngren.
Marlene Lundström och Bertil Adolfsson var de enda som bodde i personalbostaden denna vecka. Hannas stuga är stället där man får bo. Foto: Yvonne Rönngren.
Marlene Lundström och Bertil Adolfsson var de enda som bodde i personalbostaden denna vecka. Hannas stuga är stället där man får bo. Foto: Yvonne Rönngren.
Fåren har nyss flyttats till en ny hage, och denna modiga vågar sig fram till Bertil Adolfsson. Nu är frågan om det finns kvar några pellets i hinken. Foto: Yvonne Rönngren.
Fåren har nyss flyttats till en ny hage, och denna modiga vågar sig fram till Bertil Adolfsson. Nu är frågan om det finns kvar några pellets i hinken. Foto: Yvonne Rönngren.

Rismyrliden

Är ett nybygge från 1825. Ligger fyra mil väster om Skellefteå.

För att få skapa en gård på statens mark fick man lova att ta upp åker och uppföra ett visst antal byggnader så att gården skulle bli självförsörjande. Man fick en visst tids skattefrihet och mannen slapp skyldighet att tjänstgöra som soldat.

Det utsynades av Johan Johansson och hans hustru, som var uppväxt på ett nybygge som låg intill. Den blivande gården ansågs kunna hålla tre kor och en häst.

Omkring 1830 övertog handlaren Johan Sandström på Carlgård, Skellefteå, rättigheterna, troligen till följd av en skuld.

Nybygget såldes vidare till Johan Fredric Andersson och Brita Elisabet Broman. De flyttade dit 1832. Köpesumman var 250 riksdaler.

På 1840-talet bor 16 personer på gården. Utöver ägarna är det barn och fosterbarn med fruar, barnbarn, dräng och piga.

1844 tar Britas son Gustaf Wilhelm Lövgren över. Han uppförde många nya byggnader, de som man i dag möter vid besöket.

1876 gjordes boningshus nummer två, där serveringen i dag finns.

1880 tog sonen August Lövgren med hustru Kristina Charlotta över.

1927 delar de fastigheten i tre delar som övertas av de tre sönerna Bror, Karl och Lars. De driver jordbruket tillsammans. Även systern Hanna bor kvar på gården och sköter föräldrarna på deras ålderdom.

De fyra syskonen bodde i var sitt hus som än i dag bär deras namn. Brorers är det äldsta boningshuset, Larsers är det nyare. Hannas är stugan i ladugårdslängan. Kalles är ett hus som ligger 500 meter bort.

1928 får gården ström. Rinnande vatten och avlopp dras aldrig in.

På 1950-talet flyttar Hanna från gården, 1959 avlider Bror, 1966 flyttar Karl och 1967 flyttar den sista kvarboende; Lars. Det året hålls en stor auktion som varar i tre dagar och Wallmarks Såg köper hemmanet.

Wallmarks såg säljs till investmentbolaget Contorta som 1988 säljer den avstyckade gården för en krona till stiftelsen Rismyrliden, som bildats av Skellefteå kommun, Luleå stift och Skellefteå museum.

Redan 1985 har gården börjat användas för aktiviteter i gammeldags stil där bland annat Skellefteås barnomsorg deltar.

1990 blir gården byggnadsminne.

1991 bildas Rismyrlidens vänner, den stödförening som nu driver verksamhet i de gamla husen.

Källa: Sevärt i Västerbottens län, utgiven av Västerbottens läns hembygdsförbund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om