Speltid. David Rundblad här i kamp med en Minnesotaspelare. Rundblad känner spelglädje även om speltiden är begränsad.
Lycksele kallas för Lappstockholm lite skojsamt. En centralort i Norrlands inland, ett par timmars färd från kuststäderna Umeå och Skellefteå.
Den lilla inlandsorten, som ändå är en samlingspunkt i sin region, har totalt knappt 10 000 invånare i kommunen.
Det lokala hockeylaget, Lycksele SK, harvar på i division II. Hockeyn har ändå haft en tydlig roll i den lilla orten och effekten av det har sällan varit tydligare. David Rundblad var förste lyckselebon i NHL, men fick i år sällskap av Melker Karlsson, som fick göra NHL-debut under december.
– Jag har faktiskt ingen aning om varför det har blivit så. Det är förstås riktigt kul att det har gått så bra för oss båda. Vi har ju kamperat ihop genom alla år. Sedan har vi Skellefteå AIK att tacka för mycket. Det var där det tog fart, säger David Rundblad.
Vi träffas för en längre pratstund på hotellet jag bor, Omni Hotell, som ligger efter Magnificent Mile i centrala Chicago.
David bor bara några minuters bilfärd från den långa huvudgatan, som sträcker sig mellan den stora mängden skyskrapor. Han har helledigt trots att det är en klämdag mellan matcher.
Chicago är USA:s tredje största stad efter Los Angeles och New York. Stadens hockeystolthet, Chicago Blackhawks, tillhör ”the original six” och senaste tidens framgångar har gett laget en framskjuten placering i en stor idrottsstad. Att Blackhawks är en storklubb, och en klubb i framkant i NHL, blir tidigt tydligt. Riktlinjerna och strukturerna är hårdare än de två andra NHL-klubbarna Norran besökt, St Louis och Columbus.
Miljön är egentligen så långt det går att komma från den som Rundblad växte upp i.
– Går inte att hitta en bättre stad. Lite skitväder kanske, med snö och lite kyla, men jag trivs riktigt bra. Jag har det bra här och tycker att klubben också är väldigt bra. Det är skillnad mot när jag spelade i Phoenix, både på och utanför isen. Jag känner att jag utvecklas här. Dessutom har det gått väldigt bra för klubben så här långt.
Chicago har gått som ett tåg och ligger i toppen av sin konferens. Det är också anledningen till att tränaren Joel Quenneville har varit lite mer frikostig med ledigheten.
– Vi hade åtta raka segrar här på slutet. Det har verkligen rullat igång. Man märker hur bra laget faktiskt är.
Rundblad, som skrev ett nytt envägskontrakt inför säsongen, har dock fått sparsamt med speltid och har fått stå över en hel del matcher. Men han känner ändå hopp.
– Så klart, jag vill ju spela varje match. Det är ett litet steg i rätt riktning från tidigare år. Jag har mer syfte när jag är ute på isen. Nu är jag mer med i matcherna och vågar ta för mig. Tidigare handlade det mer om att överleva och inte göra misstag. Visst vill jag ha mer istid, men nu tar jag det jag får och försöker göra det bästa av det.
Fjärde året
Årets säsong blir David Rundblads fjärde i NHL. Efter några trevande säsonger som stor talang i SHL, fick han ett gigantiskt genombrott 2010/11. Han blev trea i poängligan efter Joakim Lindström och Mikko Lehtonen med 50 poäng. Den då 21-årige supertalangen noterade den näst högsta poängnoteringen genom alla tider för backar.
Men vägen från att vara en stjärnspelare i SHL till att bli motsvarande i NHL är lång. Ändå får David Rundblad anses vara en talang utöver det vanliga. Han spelskicklighet och teknik har alltid varit av högsta klass.
Många trodde att Rundblad skulle ha en betydligt större roll i NHL än vad han nu har fått.
Vad tycker du har saknats för att du skulle ha tagit en helt ordinarie plats?
– Hockeyn är snabbare här borta. Det gäller att ta snabbare beslut och det gäller både offensivt och defensivt. Att bara skicka pucken i stället för att titta upp. Först var jag ganska tveksam, men jag tycker att jag har spelet upp mig otroligt på den biten. Sen handlar det mycket om förtroende också. Får man spela blir allt mer per automatik.
Självförtroende är något som är återkommande under alla samtal med Rundblad. Han är den sortens spelare som ligger på gränsen. Det är många gånger bara millimeter som skiljer mellan världsklass och ett monumentalt fiasko.
Tuffa perioder
Med ett sådant spel blir topparna höga och dalarna djupa. Rundblad har verkligen fått uppleva de djupaste dalarna.
Under sitt andra och sista JVM missade han en dribbling vid blålinjen och det kostade ett baklängesmål. Skriverierna efteråt, framförallt på sociala medier, var av grövsta sorten.
David minns det väl.
– I JVM med Wikegårds alla uttalanden var det mer en chock. Jag förstod inte hur folk kunde bry sig så mycket. Sen hade jag så gott självförtroende att jag kunde låta det studsa. Det handlar om självförtroende i ett sådant läge.
Även i början av den här säsongen fick han erfara hur tufft det kan vara. I början av årets säsong blev han kallad ”Runbad” av fansen i Chicago.
– Ja, jag vet inte. Jag såg det på twitter och så där. Det är sånt som händer. Det visar att fansen bryr sig. I början var jag lite osäker och hade inte mina bästa matcher. Då är det lätta att hacka på en, men på slutet har det gått mycket, mycket bättre. Då får man mer självförtroende och i takt med det bryr man sig mindre om vad som händer.
Hur hanterar du sådana här motgångar?
– Jag har alltid spelat på gränsen, förut ännu mer, så man har vant sig. Gör man misstag får man skit. Jag vet ändå att jag är en bra hockeyspelare och när jag spelar på gränsen spelar jag min bästa hockey.. Skillnaden är att har man självförtroende, så lyckas man med spelet.
Hoppat runt
NHL-karriären har präglats av snabba kast för Rundblad. Han blev draftad som 17:e spelare 2009. Bara två Skellefteå AIK-spelare har gått tidigare i draften. Adam Larsson gick som nummer fyra totalt och Mats Lindgren som nummer 15.
St Louis, som draftade Rundblad, bytte bort honom till kanadensiska Ottawa. Det var där Lyckselebacken började sin NHL-karriär.
Problemet var bara att laget hade en spelare med nästan samma egenskaper som Rundblad,nämligen Erik Karlsson.
– Tufft för mig att komma in där. Vi var rätt lika. Svårt att överglänsa honom. Jag fick ändå en lite chans. Men sen, det är så mycket business, man vet aldrig vad som kan hända. De tyckte nog att de inte behövde en till spelare som Erik. Och då fick de en bra forward istället när de bytte mig.
Bytet skedde på NHL-manér, snabbt som en blixt från klar himmel.
– Jag minns det som igår. Det var en chock. Var på väg ut till bilen på väg hem. Då kom en medarbetare och sa att jag skulle till klubbens general manager. Sen berättade han: ”du är tradad mot en i Phoenix, tack för din tid här”, sen skakade vi hand. Därefter ringde Phoenix.
Men hockeylivet i Arizona skiljde sig en del från Ottawa.
– Det var visserligen grymt väder. Härligt att leva där, även om det är lite utspritt. De flesta levde i Scottsdale ovanför downtown. Hockeyn däremot är inte nummer ett på deras lista. Lite dåligt med fans, inte så mycket hockeyhjärta även om de jobbar hårt för att bygga hockeyn.
För karriären blev det riktigt jobbigt
– Jag fick spela en match och sitta fem för att spela en och sen sitta tio matcher. Jag var en helt annan spelare. Jag hade inte självförtroende att spela det spel jag behöver spela. Jag blev blockerad och fokuserade bara på att inte göra fel, för då skulle jag bli bortplockad. Det var ingen rolig tid. Kul socialt med Oliver Ekman och Mads Bödker, men tufft på isen. Hockeymässigt ganska tungt.
Ett lyft i Chicago
Den jobbiga tiden i Arizona blev en väntan på att något skulle hända. Det gick till och med så långt att Rundblad, trots envägskontrakt, frivilligt bad om att få spela i klubbens AHL-lag, Portland.
Men precis före deadline förra säsongen kom vändningen. Chicago tradade till sig Rundblad.
– Jag hade ingen bild av dem. Men alla som kan hockey vet ju vilket klassiskt lag det är. För mig var det ju positivt sett till den hockey de spelade.
Kampen att etablera sig och få mer speltid har på alla sätt blivit utdragen i NHL för Rundblad, även om backen ändå ger intrycket att av att ha en tillvaro som är bra. Andra gången vi träffas, när det inte är match eller träning i det mäktiga United center, ses vi hemma hos honom.
Han bor i en fin tvåa på 13:e våningen i en skyskrapa med över 40 våningar. Lägenheten ligger fint placerad med utsikt mot vatten och en fin badstrand.
– Jag hyr lägenheten och alla möbler. Det är lika bra, för det är svårt att veta vad som händer, säger Rundblad och ler.
Två snabba trader har gjort honom förberedd. Däremot har sin egen bil, en Mercedes C63 AG med lite mer än 400 hästar. Det är en sportig variant och inköptes i Phoenix och har fått följa med till Chicago.
– Jo, jag gillar att gasa lite. Det är kul att köra bil även om det inte blir så många körningar. Oftast är det fram och tillbaka till träningen. Jag bor ju rätt nära allt här i centrum.
Vad gör du på fritiden?
– Mycket TV-serier. Men sen har jag funderat på att plugga. Måste börja med att plugga upp matte C. Det blir i januari på distans. Jag ska gå igenom matte B och så, sen får vi se hur det går. Sen tänkte plugga nästa år. Funderar på ekonomi och hur man placerar pengar. Jag är intresserad av det, annars känner jag mig lite för ung för att fundera på vad jag ska göra efter hockeyn.
Rundblads mamma, Kajsa Rundblad, var under lång tid rektor. Hon är på besök i Chicago samtidigt som Norran hälsar på. Men sonen slår fast att hans ambitioner att studera inte har något med hennes yrkesval att göra.
I stort sett allt kretsar ändå kring hockeyn. Fritiden är på något mer ett sätt att förbereda sig inför alla matcher.
Rundblad slåss om de sista platserna i laget och har egentligen aldrig riktigt haft en fast tillvaro.
Hur länge till kan du tänka dig att vara marginalspelare?
– Jag vet inte. Jag har inte funderat alls på det. Har inget datum när jag ger upp eller så. Jag tar en månad i taget och jag har krigat i fyra år nu, så visst vill man ju snart få en större chans. Jag är ännu ung och i min ålder måste man ju spela matcher. Men det är min dröm jag jagar och jag är beredd att göra allt för att nå dit. Det går kanske sakta, men jag tycker faktiskt att det går framåt.
Någon annan framtid än den som finns i Chicago har inte Rundblad reflekterat över alls. Däremot har vardagen blivit lite annorlunda. I samband med att Norran skulle komma på besök blev vännen Tim Erixon tradad till Chicago.
– Jättekul. Vi har ju känt varandra väldigt bra sedan tiden i AIK och det är förstås grymt att han är här.
Vilka är annars bästa kompisarna i laget?
– Nu Tim, haha. Peter Regin och Joakim Nordström är väl de somjag är tightast med. Regin spelade jag med i Ottawa. Annars är det väl vi yngre i laget som går ut och äter ibland. Men det är så mycket matcher att det inte blir så mycket att hänga med varandra.
Rundblad följer noga hur det går för AIK hemma i SHL. Kopplingen till Skellefteå är fortfarande väldigt stark.
Finns det med i dina planer att någon gång komma hem och spela igen?
– Jag har ju inte funderat så mycket på det. Jag har väl, som det känns nu, svårt att se mig i ett annat lag om jag åker till SHL igen. Jag har ju inte haft några tankar på det. Man får se hur det kommer. Jag har lägenheten kvar, så Skellefteå är som en hemstad för mig.
Spelaren som kallades ”Magic number seven” under sin tid i AIK har numera nummer fem på ryggen. Han hoppas få ordning på alla trollformler och ta sitt spel till en ny nivå. Efter alla hopp ser ändå framtiden mer spännande ut i Chicago än vad den har gjort under de senaste åren.
Hemma. På fritiden är TV-soffan en av favoritplatserna i hans tvåa i centrala Chicago.
I korridoren. Chicago Blackhawks är ett klassiskt lag som spelar en hockey som passar Rundblad.
Blixtvärvningen. I samband med Norrans besök blev gamla kompisen från AIK, Tim Erixon, hastigt och lustigt värvad till Chicago.
Mag Mile. David Rundblad bor i centrala Chicago, nära Magnificent Mile. Där har han funnit sig tillrätta och känner sig hemma i USA:s tredje största stad.