Minskade räntebidrag ger fler råd att ordna sitt boende på ett rimligt sätt, anser skribenten. Foto: Jens L'Estrade/ T Foto: Jens L'Estrade / TT.
En gång i tiden räknades bostaden som en social rättighet, det vill säga allmän rättighet. Det fanns normer för vad som kunde räknas som en sund och tillräckligt stor bostad och även ett system för att kostnaden för en bostad inte skulle bli orimligt stor i förhållande till hushållets inkomster.
Numera är det plånboken som på en slags marknad avgör vilket, och var, som familjen kan efterfråga ett boende. Effekterna ser vi. Ökad segregation och brist på bostäder i allt fler kommuner.
Då försöker förespråkarna för bostadspolitiken flytta fokus till skuldberget. Och i valet mellan tre möjliga åtgärder, föreslår myndigheter och banker de mest orättvisa, alltså ökad egen finansiering och snabbare amortering.
I stället borde man reducera jobbskattebidraget, som drivit upp priset på bostäder i stället för att skapa jobb, och minska räntebidragen.
Med en sådan prioritering skulle de som kan, få bidra till en förbättrad situation och inte de grupper som redan i dag har svårt att ordna sitt boende på ett rimligt sätt.
Hans-Erik PerssonBurträsk