Bild från danslektion. Från reportage i Norran.
Det jäser i personalrum på våra skolor och vi är många skulle vilja tala om vad vi tycker, men tyvärr har hittills bara, den sida fått framföra sina åsikter.
I många år hade den gamla musikskolan en särställning där elever fick gå ifrån lektion för att enskilt lära sig spela ett instrument. Jämför detta med vad som skett i skolan i övrigt.
Grupptimmarna på lågstadiet har helt eller delvis tagits bort och barnen lär sig läsa och räkna tillsammans med 20 – 25 barn och en enda lärare, samtidigt som de som lär sig spela fiol eller saxofon kunnat göra det med privatlärare under skoltid.
Vad skulle konsekvensen bli om musiken utövades i större grupp och eleverna i ettan fick 30 minuters enskild undervisning matte eller svenska?
Vilka elever är det som spelar enskilt? Vilka bostadsområden kommer de ifrån? Hur ser föräldrars härkomst, utbildning och inkomst ut? Undervisning enligt den gamla modellen har en avgift och det krävs rätt snabbt att eleven ska köpa ett eget instrument. Barn exkluderas och det är ett av den gamla musikskolans problem.
Den nya kulturskolan har ett viktigt uppdrag att utjämna skillnader och att ge eleverna likvärdiga möjligheter att delta i kulturlivet. Det handlar också om att integrera konstens olika former och uttryck, musik, teater, dans, konst, formgivning etcetera.
När nya kulturskolan erbjuder avgiftsfri kultur till hela klasser eller större grupper tar vi i grundskolan emot dem med öppna armar under skoltid, till exempel på lektioner i svenska, musik, idrott, elevens val och så vidare.
Kväv inte de intentioner den nya kulturskolan har. Ge oss kultur för alla elever, på alla våra skolor. Värna den nya kulturskolan, ge den goda förutsättningar och ge alla konstformer chans att växa i den.
Kulturengagerad grundskollärare