Norrans kriminalreporter Hans Berggren skriver om att anonymitet och behovet av pengar gör att kvinnor lockas att bli nätbedragare.
”Bakom mina solglasögon kan jag va mig själv”, sjöng en gång Docent Död.
Internethandeln och våra kontaktytor via exempelvis Facebook gör nu att nätbedragaren, väl skyddad hemma i den egna vrån, också kan vara sig själv.
Den här typen av möjlighet att sälja varor har skapat en ny typ av brottsling, påpekar Erik Jonsson vid polisen i Skellefteå, som i många år utrett mängder av stora och små bedrägeribrott.
För tio år sedan var den här typen av brottslighet, grovt sett, kopplad till personer med missbruksbakgrund som inte längre ville göra bil- och villainbrott.
Så är det inte längre.
Anonymiteten och behovet av pengar gör nu att kvinnorna lockas att bli nätbedragare.
Att det senaste årets tre största fall av nätbedrägerier har yngre Skelleftekvinnor som misstänkta talar sitt tydliga språk.
Det finns ingen som fysiskt skadas vid de här brotten, man behöver inte bryta sig in i en lägenhet och stjäla datorer och gammelmormors guldsmycken.
Det är du, dina bluffaffärer och mer eller mindre obekanta ”köpare” som luras tro att du vill hyra ut en lägenhet, sälja en häst, en jacka för 500 spänn eller långa rader med barnvagnar.
Men när kvinnliga bedragare når längst in det mest familjära – den stora trivselhörnan som heter Facebook där alla är vän med alla – kan jag tänka mig att en och annan tar sig för pannan.
Kan jag inte ens vara säker bland andra likasinnade morsor som bara vill köpa eller erbjuda en riktigt fin, begagnad barnvagn till ett vettigt pris?
Det finns ingen som fysiskt skadas vid de här brotten