Allt sedan 1948, när staten Israel bildades, har judarna fått försvara sig mot angrepp från fientligt inställda grannar, menar skribenten. Foto: Tsafrir Abayov.
Sture Marklund, ifrågasätter min trovärdighet, 22 december, när jag hävdar att inget annat folk i världen får så mycket biståndspengar från omvärlden som palestinierna får, främst via FN.
Men tyvärr går det mesta av pengarna till korruption och till finansiering av terrorkrigföringen mot Israel, vilket är ett välkänt och väldokumenterat faktum.
Självmordsbombare framställs som hjältar och familjerna kompenseras med stora penningsummor som betalas ut av biståndspengarna. Ju fler civila israeler som dödats av palestinska förövare, desto större belopp betalas ut till förövarna och deras familjer.
Militanta judiska bosättare som attackerar eller dödar palestinier lagförs däremot och döms i domstol, eftersom Israel är ett rättssamhälle där alla fritt får säga sin mening.
Det är häpnadsväckande hur Sture Marklund i svepande ordalag och i strid med historiska fakta kan påstå att Israel genom att starta flera krig, mord och etnisk rensning systematiskt utökat sitt territorium.
Sanningen är ju att Israel 1948 av FN fick ett landområde mindre än landskapet Norrbotten. Jordanien fick ett mångdubbelt större landområde, men man var inte nöjda med det man fick och gick därför till attack mot Israel tillsammans med Syrien och Egypten.
Ett annat viktigt skäl till angreppet mot Israel var att man lika lite då som nu ville ha en judisk stat i regionen. Israel vann dock kriget trots att angriparna var militärt överlägsna.
Samma trojka gjorde 1967 och 1973 nya misslyckade försök att erövra Israel och fördriva/döda judarna och förlorade Sinaihalvön, Gazaremsan, Västbanken och Golanhöjderna till Israel.
Alltsedan 1948 när staten Israel bildades har alltså judarna fått försvara sig mot angrepp från fientligt inställda grannar.
Jag kan inte med bästa vilja i världen se några tecken på att Israel aktivt angripit något grannland med syftet att utvidga sitt territorium; om så varit fallet skulle Israel knappast ha återlämnat Sinai med stora oljefyndigheter och mineraltillgångar till Egypten i samband med fredsavtalet. Och man hade nog knappast heller lämnat Gazaremsan.
Ett tydligt bevis på att Israels regering är beredda att avstå land mot fred är att dåvarande premiärminister Ehud Barak erbjöd Yasser Arafat i princip hela Västbanken mot ett fredsavtal och ett fullt erkännande av Israels rätt att existera.
Men tyvärr sade Arafat blankt nej och uppmuntrade istället palestinierna till väpnat uppror och terror.
Fortfarande vill inget av Israels grannländer ha någon judisk stat i området, trots att både Jordanien och Egypten har ingått fredsavtal med Israel. Motviljan mot Israel är kompakt och utgör det främsta hindret för fred i regionen.
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att USA har levererat/sålt stora mängder vapen till Israel.
Det är märkligt att media och svenska politiker främst på vänsterkanten inte riktigt vill tro på palestiniernas ledare när de säger att Israel ska utplånas och gång på gång genom terrorhandlingar mot civila israeler visar att man menar allvar.
Dessutom finns det många exempel på att palestinska ledare inför västerländsk media tar avstånd från terror mot civila men internt på arabiska uppmuntrar till fortsatta terrorangrepp. PLO:s president Mahmoud Abbas gjorde detta efter den senaste tidens knivattacker.
Sture Marklund gör ett stort nummer av att Israel sedan 1962 fått mer än 100 miljarder dollar i militärt bistånd. Men på 53 år blir summan mindre än 2 miljarder dollar/år, alltså en i sammanhanget ganska blygsam summa.
Det är dock inte fråga om att amerikanska skattebetalare öst pengar över Israel; landet är ju välmående och har därför haft råd att på egen hand utveckla vapen för att bygga upp sin krigsmakt.
Dessutom har USA tillsammans med Frankrike och Storbritannien levererat/sålt stora mängder vapen också till andra länder i regionen som Saudiarabien, Irak och Egypten samtidigt som Ryssland rustat upp Syriens armé.
Lägger man ihop det som upprustningen av dessa länder kostat handlar det sannolikt om mångdubbelt större belopp än det som Israel fått.
Roger Hammarsten, Ursviken