Foto: Jeanette Lövgren
Chock, kalldusch, uppgivenhet och förstämning är bara några av alla de ord som används för att beskriva Lövånger dagen efter chockbeskedet; att ägaren Fazer vill lägga ner bageriet i Hökmark, känt för sitt tunnbröd.
Ungefär 60 personer jobbar på bageriet som är en av traktens största arbetsgivare.
Hur stor arbetsgivare?
Ja, lite sifferexercis kan ge svar på tal. Det bor ungefär 2 000 personer i Lövångersbygden. I ett tänkt scenario där alla som jobbar i Hökmark också bor i trakten innebär det att tre procent drabbas om/när bageriet slår igen.
Och då är inte alla kringjobb som bageriet skapar medräknade.
- I Skellefteå tätort bor det nästan 32 800 invånare. Tre procent av 32 800 är drygt 980. Omräknat till Lövångers horisont hade alltså nästan 1 000 arbetstillfällen försvunnit.
- I Stockholms kommun bor det nästan 933 000 invånare. Tre procent av 933 000 är nästan 28 000. Omräknat hade alltså nästan 28 000 arbetstillfällen försvunnit.
- I Storstockholm bor det nästan 2,7 miljoner invånare. Tre procent av 2,7 miljoner är nästan 68 000. Omräknat hade alltså nästan 68 000 arbetstillfällen försvunnit.
Alltså, Fazer är en stor arbetsgivare.
Att 60 jobb riskerar att försvinna från en liten by, Hökmark, utanför ett litet samhälle, Lövånger, utanför en lite större tätort, Skellefteå, renderade inga krigsrubriker. Jämförelsen haltar en del, ja, men hade 68 000 jobb försvunnit ”på ett bräde” från Storstockholmsregionen hade både kris- och katastrofberedskap utlysts.
Tio minuter efter beskedet hade vi tillsatt en arbetsgrupp inom kommunen, meddelar Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S).
Vi ska ta reda på mer och finns det något som vi kan göra för att få dem att ändra sig så ska vi titta på det, sa näringslivschefen Bengt Ivansson.
Det är bra att Skellefteå kommun reagerar och agerar – och gör det snabbt.
Men förutsättningarna att få Fazer att ändra sig måste tyvärr bedömas som små. Ett stort, internationellt livsmedelsföretag ser först och främst till sitt eget bästa och tänker föga på mellanbygdens väl och ve.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen säger sig ha en politik för både stad och land.
Nu är ett utmärkt tillfälle att bevisa det.
När livsmedelsföretaget Findus lade ner i skånska Bjuv åkte ministrar och fackföreningsfolk dit för att visa bygden sitt stöd och för att skälla på Findus för att de inte tog sitt ansvar. Näringsminister Mikael Damberg (S) fick i uppdrag av statsministern att prata med ledningen för den brittiska ägaren Nomad Foods – utan framgång.
Men när Ikea lade ner legotillverkning i bland annat Västerbottens inland stod varken fackföreningsfolk eller ministrar på kö för att tala allvar med Ikeas ledning.
Så nu när 60 jobb riskerar att försvinna från en liten by, utanför ett litet samhälle, utanför en lite större tätort kan man kanske hoppas på att fackföreningsfanorna plockas fram och att det stora arbetarpartiet ställer upp, både lokalt, regionalt och nationellt. Kanske kan det innebära att någon från partiet flyktad väljare återkommer.
Det hade varit tacknämligt om länets riksdagsledamöter förenade sig för att försöka rädda jobben i Hökmark – men det är nog att hoppas på för mycket.
Om inte kan ni agera för att de skattepålagor som nu läggs på de stora avstånden i Norrland – höjda drivmedelsskatter och den föreslagna kilometerskatten – förpassas till de jaktmarker som är sällare.
För vem vill driva företag i Norrland när det går att göra det billigare någon annanstans.
Kanske var det till och med så Fazer tänkte.
Umeå har ju järnvägen Lövånger inte har.