Finns det verkligen inget stopp på eländet, denna hemska gruvdrift.
Vi våldför oss på våra marker, det som förut kanske var en idyll, djupt in i skogen.
Jättestora traktorer kör där, med hjulspår stora som du inte ens fantasin kan föreställa dig.
Det skakar i marken så fort som gruvan spränger. Far och titta på våra nerlagda gruvor. Hur kan någon i dag få tillstånd till något sådant?
Våra vackra sjöar blir giftträsk, där ingen kan bada eller fiska.
Sätt dig i stilla ro på din älsklingsplats och tänk. Vad skulle du vilja lämna över till våra barn, till nästa generation?
Kanske är också din dröm att vi får ett bättre och vackrare Norrland.
Irma Jonsson Nyström, Ursviken