Det är många ryggar det ska klias på under de röda fanorna.
Skellefteå kommun delar ut ett demokratipris sedan några år tillbaka.
För att uppmuntra samhällsengagemang och demokratiutveckling.
Kanske är det ett tecken i tiden. Att när demokratin hotas från allehanda håll, från nättroll, från hat och hot, och från uppfattningen att demokratin inte är hotad, var det tunt med kandidater. Så tunt att kommunens egen demokratiberedning inte tyckte att det skulle delas ut något pris i år.
Ingen kandidat ansågs uppfylla kriterierna.
Mer om detta senare.
Det är Lars Åhman (L) som skrev motionen om demokratipriset som fullmäktige sa ja till. Med tanke på hur många borgerliga motioner som vinner gillande måste S ha varit på ovanligt gott humör just den dagen.
Men redan innan det första demokratipriset delats ut gick diskussionens vågor höga, inte om priset som sådant, utan om stadgar och utformning. De borgerliga partierna befarade att priset skulle bli politiskt. De fick rätt, skulle det visa sig.
När demokratiberedningen samlades för att utse sin kandidat fanns det tre förslag, två personer och en organisation. De båda personerna föll bort eftersom de är anställda i Skellefteå kommun, och demokratiberedningen anser att ”priset inte ska delas ut till anställda i Skellefteå kommun, för det arbete de gör i sin yrkesroll.”
Så långt alla rätt.
Kvar fanns bara Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Sveriges största studieförbund. Som enligt sin egen hemsida råkar ha värderingar som ”sammanfaller med arbetarrörelsens”, det vill säga på ett ungefär samma ömsesidiga förståelse som det finns mellan LO och Socialdemokraterna.
Nej, jag har ingenting emot att ABF, eller något annat bildningsförbund, får ett demokratipris. Men de ska ha gjort sig förtjänta av det.
Och det är inte ABF enligt demokratiberedningen, som i sitt förslag till beslut skriver att ”den organisation som är nominerad inte har gjort särskilda insatser för demokratin utöver det som ingår i deras uppdrag.”
Slutsats: Tre nominerade, ingen håller måttet.
Historien kunde ha slutat här, Men det gör den inte. Nästa kapitel utspelar sig i kommunstyrelsen. Det är nu det hela börjar bli lite tragikomiskt.
Det som skulle vara en formsak, att klubba igenom demokratiberedningens förslag till beslut, att inte dela ut något demokratipris, förvandlas lika plötsligt som oväntat till en het politisk potatis. På sittande möte menar vänsterpartisten Agneta Hansson att ABF kan väl få priset, och får den socialdemokratiska majoriteten med sig.
Votering begärdes och verkställdes. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade på sina ”kompisar” i ABF, övriga tyckte att demokratiberedningens förslag var klokt.
Vilket gör att en organisation som ”inte uppfyller kriterierna” belönas med 15 000 ”skattekronor”. Grattis.
Att det dessutom är en till Socialdemokraterna närstående organisation är att gynna sig själv och sina egna.
Sedan kan man fundera på hur ledamöterna i demokratiberedningen känner sig, innerst inne, där de står där med ”lång näsa”. För vad kommunstyrelsen de facto gör är att de underkänner deras arbete, ifrågasätter deras omdöme.
Till hela den soppa kan läggas att det var Iosif Karambotis från Mångkulturellt forum och kommunfullmäktigeledamot för Socialdemokraterna som nominerat ABF.
Det är många ryggar det ska klias på under de röda fanorna i Skellefteå.