Jag har ibland önskat att få känna ostronets omtalade arom. Men dessa delikatesser har ett högt pris och pensionerna går snarare ner än upp.
Men så kunde jag läsa i Norran om Skellefteå kommuns inställning till att ” det är individens behov som styr” beträffande födoämnen inom äldreomsorgen.
Eftersom jag nått en hög ålder är det inte omöjligt att jag en dag får åtnjuta samhällets omvårdnad, vilket jag helt ärligt ibland fasat något inför. Men inte nu längre!
Alltså: Givetvis kommer jag, om detta händer, att åberopa mitt individuella behov efter, till exempel ostron och även några gånger i veckan en välsmakande och fint tillredd oxfilé.
Om sedan de övriga boende får någon surströmmingsfest indragen eller serveras vidbränt fläsk är det inte något som ska belasta mitt samvete.
Ulla Martinsdotter
Skellefteå
Vårdtagare handlade mat för skattepengar – salami, finostar och fikabrödEjja Häman-Aktell: ”Cheferna har mandat att bestämma vad som är en rimlig summa”