När Skellefteå AIK klev upppå Möjligheternas torg, eller Guldtorget som AIK-ordförande Pär Nordlund döpte det till, för andra året i följd insåg jag än en gång vilket fantastiskt ishockeylag som Västerbotten och Skellefteå som stad just nu har på sin mark.
Men det är faktiskt värt att någon gång då och då påminna sig själv, och andra, att det som just nu händer i Skellefteå är historisk. För fjolårets och årets upplaga av AIK är i en klass för sig – det i en tid då hockeyn är på en nivå, sett till tempo, fysik och skicklighet, som den aldrig tidigare befunnit sig på.
Men samtidigt har jagflera minnen från årets säsong, efter att AIK förlorade stort mot Växjö och Frölunda, när otroligt negativa kommentarer dunkade in på norran.se och Hockeybloggen. Det var saker som: "Avgå Wallson", "AIK kommer ryka i kvarten" och "Lasse Johansson måste värva spelare nu!" – och det är bara några exempel, och långt ifrån de värsta.
På ett sätt är det underbart när folk lever i nuet och säger vad de tänker just då och där. Men samtidigt är det ett bevis på hur lätt vi människor acklimatiserar oss, glömmer det förflutna och framförallt blir bortskämda.
För det var inte mångaår sedan som varje AIK-seger betydde otroligt mycket – både för laget och för fansen. Numera är en seger, särskilt i grundserien, mer en gäspning medan en förlust ses som en katastrof – särskilt av supportrarna.
Det jag vill komma tillbaka till är just det faktum att vi som får se och ta del av detta fantastiska hockeylag måste passa på och njuta. För även om AIK:s era mest troligt fortsätter en tid framöver så vet vi också att den någon gång kommer att ta slut. Eller åtminstone mattas av.
Då kommer vi minnas tillbaka. Och då kommer vi också fullt ut förstå hur bra AIK var under den här tiden.
Och förutom att AIKhar en verksamhet som tänker brett och långsiktigt så har föreningen hittat en miljö som människor trivs i – något som Jonas Frögren försökte beskriva för de 10 00 personerna som befann sig på "Guldtorget" igår.
För det är ingen slump att åtta spelare och två ledare varit med under AIK:s fyra raka finaler. Det är inte heller en slump att spelare, som exempelvis Bud Holloway ifjol, väljer AIK trots anbud och högre löner från annat håll.
AIK har hittat ett helhetskonceptsom är äkta och som inte handlar om kronor och ören i första hand. Det är ett koncept som AIK fick börja skörda frukt från ifjol. Och just nu är fruktkorgen stor och mogen – och mest troligt kommer den att vara det ett bra tag framöver.
Så jag passar på att plocka ett stort och saftigt äpple samtidigt som jag lyfter min hatt för att jag som journalist får vara med på den här hockeyresan. För trots utebliven slutspelsspänning den här säsongen så har jag njutit varje dag på jobbet.