Övergångsföret mellan höst och vinter med mörker och våta vägbanor, är en stor riskfaktor i trafiken. Det torde de allra flesta av oss hålla med om.
Det gör även Trafikverket, som under delar av året varnar oss för blöta, mörka vägar, på grund av risk för vattenplaning, halka och nedsatt sikt.
Under vintern däremot, när man genom vägsaltning skapar samma förhållanden, då anses detta paradoxalt nog utgöra den högsta graden av säkerhet!
Denna tankevurpa borde rimligen vara skäl nog för Trafikverket att ompröva barmarksstrategin som metod i vinterväghållningen, det vill säga att vägarna ska vara blöta och nersaltade till den svarta asfalten.
Jag menar att vägsaltningen tveklöst har nedsättande effekt på trafiksäkerheten. Några exempel är en oförutsägbar halka, smutsstänk som medför sämre ljusutbyte och sikt, irriterande reflexer, nedsatt bromsförmåga, elektronik- och säkerhetssystem som sätts ur funktion, högre genomsnittshastigheter, försämrad friktion på grund av däckpåverkan, spåriga vägbanor på grund av ökat slitage, ökad risk för djurkollisioner, rostskador som påverkar den inbyggda krocksäkerheten med mera.
Trots detta, framhålls vägsalt av ansvariga på Trafikverket, som det enda verksamma medlet mot halka och en garanti för trafiksäkerheten! På sin hemsida och i media, lovordar man saltningen och försöker få oss bilister att tro, att detta är det enda som fungerar.
”Genom saltet ökas både framkomligheten och säkerheten för trafikanterna. Smältande kemikalier är enda sättet att göra vägarna säkra att färdas på under vintern” påstår Trafikverket.
Detta menar jag är en ren lögn. Men en lögn blir som bekant inte sann, bara för att den upprepas. Vägsaltning är livsfarligt!
Sven-Olof Andersson
Bureå
Svar direkt
Vi vet att salt är ett ämne som berör många och att åsikterna går isär. Vårt uppdrag är att hålla de stora vägarna i länet halkfria. Det betyder främst E 4, delar av E 12, delar av väg 95 och väg 372.
Den effektivaste metoden är genom att salta när temperaturen tillåter och under svarthalkan på senhösten. Övervägande antalet mil på vägarna i Västerbotten halkbekämpas dock på traditionellt sätt, alltså med sand.
Om vi inte använde salt på E 4 och några av de större anslutande pendlingsvägarna i Västerbotten skulle framkomligheten drastiskt försämras och olyckorna enligt vår statistik och erfarenhet öka.
Lars Hedström
Presskommunikatör, Trafikverket
Ploga, hyvla och sandaVägsaltet håller inte vad ni lovarKletig sörja på fin vägBli inte nästa offer