Både mobil strålning och lågfrekvent magnetfält klassas av WHO som cancerframkallnde, påpekar skribenten. Bildmontage.Arkivbild: Anders Wiklund/TT
Ser med förvåning på hur delar av Mediasverige hakar på drevet mot oss elöverkänsliga. Det är lätt att sparka på den som redan ligger. Att man ställer olika funktionshindergrupper mot varandra visar på dålig smak. Alla har olika behov och behöver stöd som är anpassat till funktionshindret.
Trots tusentals forskningsrapporter upprepas återigen lögnen att det inte finns vetenskapligt stöd för att den strålning som elöverkänsliga reagerar på innebär hälsorisker.
Både mobilstrålning och lågfrekventa magnetfält klassas av WHO som cancerframkallande. Hade det funnits minsta antydan till grävande journalistik hade man kunnat ta med det.
Att det saknas forskning som entydigt förklarar hur elöverkänsliga reagerar är riktigt. Men det finns heller ingen forskning som bevisar att elöverkänsliga inte reagerar på elektromagnetiska fält.
Utomlands kan man testa om man reagerar på elektromagnetiska fält, men i Sverige saknas viljan att erbjuda dessa tester.
Europarådet uppmanade 2011 sina medlemsländer att:
* Starta informationskampanjer som informerar brett om riskerna med mobiltelefoni och trådlös teknik, särskilt riskerna för barnen.
* Använd inte trådlösa nätverk i skolor och förskolor.
* Skapa särskilt lågstrålande område som är skyddade från strålning för de elöverkänsliga.
* Sänka gränsvärdet radikalt.
Vad har hänt sedan dess? Inte mycket. Vi menar att Sverige struntar i riskerna och behandlar de drabbade nedsättande.
Vi i Elöverkänsligas förening i Västerbotten tycker att samhället ska sluta trakassera människor som lider och har det svårt och i stället titta på den forskning som finns och hjälpa till att ta fram behandlingar som hjälper elöverkänsliga tillbaka till ett normalt liv. Det är bara det vi vill.
Tommy Nordbrandt
Umeå