Illustration: Lo Lindström .
Ge kulturen plats.
Säger de och kvittrar frisk om kulturhusbygget.
Ge kulturen plats.
Säger de och lurar folket att låta bygga deras konferenscenter.
Ge kulturen plats.
Ja, vilken jävla kultur?
För här språkar ni om tillväxtens kraft,
Om hur kommunens främsta mål är att locka till sig mysig vit medelklass,
Då håller väl idén om att främja hotellnätter.
Men vi då?
Vi som redan är kulturen och konsten i denna kommun.
Hur vågar ni säga "Ge kulturen plats", när ni ska riva vårt hus.
För på tomten av vårt hus finns plats att röja för parkeringsplatser,
Där ska fina bilar stå och vänta medan ni går på någon nollåttas vernissage och ser kontrasten.
Vi är kontrasten.
Vi har kulturarrat fler gånger än du druckit ett glas vin i Vävens foajé.
Vi är en levande del av kommunens kultur,
Och som tack för det ska Rivhuset rivas ner.
Ni har skygglappar,
men Vi ser Er.
För i ett fräsigt skrytbygges fräscha konsthallar ska ni "Ge kulturen plats",
Men här fäller ni er själva.
80 000 är er kamp mot klockan,
kämpar med att bli så attraktiva på Sveriges marknad,
och där tänk ni att kulturhuset ska va esset i rockärmen.
Men kära, kära ni.
Men hur går det att växa i befolkningstäthet,
När ni själva bevisar att en först måste bli stor i en stockholmsateljé,
Innan en kan ställas ut i nordlig kupé.
Det jag ser är ett slag i magen på alla konstnärer här.
De som lever och verkar i eran stad.
För jag vet att vi inte har plats i eran lokal.
Ni vill boka hippa urbana konstnärer från storstan,
För det är ju sånt som säljer.
Visst, nog kommer den besökande medelklassen skratta i er salong,
Men vi konstnärer här,
Som blir vräkta ur vårt hus,
Vi kommer sakta men säkert dra oss söderut.
Så kliv av höghästen och sluta låtsas som att vi int finns.
Ni kom sakna oss sen vi for och ni int ens går med vinst längre.
Då kan ni nostalgiskt minnas tiden då myller av konstnärer, unga och musiker drog genom stan.
Tiden då stan här va nå som gav.
Den största skillnaden mellan våra kulturhus är
Finkultur och Fulkultur.
Men den skillnad som kommer ila djupast ner i märgen,
Är skillnaden mellan att skapa, och att visa upp, kultur.
Just nu lever och verkar vi fulkulturare med outtömlig kraft.
Skapar så vi knappt hinner röja scenen innan nästa akt.
Men när klubban slås i bordet,
Och vi blir vräkta till förmån för ert Kulturhus.
Då får ni fråga er i efterhand;
Var det bättre när konstnärerna levde här.
Eller efter de drog, lämna lägenheter tomma,
Och försvann.