Bildmontage. Arkivbilder: TT
Jag har absolut ingenting emot att man har religionskunskap i undervisning, tvärtom. Det ser jag som lika nödvändigt som många andra ämnen eftersom det är en viktig del av både historia och nutidsorientering. Men det ska utföras av en, så gott det nu går, opartisk lärare.
”Undervisningen ska allsidigt belysa vilken roll religioner kan spela i samhället”, skriver skolans områdeschef Anna-Carin Östman, i sitt svar på min insändare 14 november.
Den protestantiska kyrkan ges en väldigt speciell roll som får närvara vid religionskunskapen, inte sant?
Det är något helt annat att lära sig om olika religioner utifrån läromaterial, än att ha dess representanter närvarande vid undervisningen. Och även om man kan hävda att detta fortfarande är ”allsidigt” så är det långt ifrån jämlikt.
Det är ju bra att det är en kritisk prövning av syfte och metod om andra aktörer ska vara med i undervisningen.
Men det är inte svårt att inse att syftet för en religionsföreträdare att dyka upp i en skola, är att locka till sig fler personer. Även om de själva anger något annat skäl.
Även om prövningen är ”kritisk” är det lätt att anta att de som utfört denna prövning inte direkt motsäger sig protestantisk kristendom, och därmed inte sett detta som ett problem.
Jag gillar inte att Jehovas knackar dörr för att påverka andra att ansluta sig till deras världsuppfattning.
Lika lite gillar jag att protestantiska kyrkan dyker upp på skolan och försöker påverka barnen. Barn är lättpåverkade och de flesta religioner vill komma åt dem så tidigt som möjligt just därför at de är lätta att forma.
Att många andra skolor i kommunen gör samma sak, är varken en ursäkt eller en förklaring. Det är naturligtvis också fel. Det spelar ingen roll hur man lindar in det. Kyrkan har ingenting att göra i skolan. Lika lite som skolan bör vara i kyrkan.
Robin