Bild från Karl Johan DeGeers besök på Nordanå, mars 2016.
Det är med stor förvåning jag läser de svar som våra politiker ger till de insändare som ifrågasätter byggandet av kulturhuset. Svaren är oftast av slaget: Vi måste våga satsa för att Skellefteå ska vara attraktivt för folk att vilja flytta till och bo i.
Det som förvånar mig är att man gör detta utan att:
* via enkäter ha undersökt vad nyinflyttade unga familjer tycker är viktigt för att man ska vilja fortsätta bo i Skellefteå.
* fråga flickorna i sista året på gymnasiet vad de anser måste fungera i Skellefteå för att de ska vilja flytta tillbaka efter avslutad yrkesutbildning.
* klart redovisa vilka sektorer som ska få minskade resurser för att klara de ökade driftskostnader som kulturhuset medför.
* utreda vilket besöksunderlag det finns för större evenemang som kan ordnas i kulturhuset och som man i dag tvingats tacka nej till på grund av lokalbrist.
Jag får obehagskänslor av att man inte gjort ordentliga utredningar utan enbart satsar för att nå en ökad folkmängd. För mig liknar det den spelberoende som ökar på insatserna för att vinna tillbaka tidigare förluster.
Spelaren får själv stå för sina dumheter. Men när politiker satsar är inte deras egna pengar, vilket gör att alla kommunmedborgare får lida av en felsatsning.
Jag rädd att våra beslutsfattare alltför mycket tittat bakåt på vad Skellefteå saknat i förhållande till andra städer. Istället bör de se framåt och tänka på vad medborgarna kommer att vara bäst betjänta av - och detta i en tid som förändras i en takt vi aldrig upplevt tidigare.
Det kanske inte är det allra smartaste att låsa sig vid ett dyrt kulturhus, om invånarna i framtiden hellre hämtar hem sina kulturella upplevelser digitalt.
De beslut som fattas i dag påverkar Skellefteå under åtskilliga årtionden, och då gäller det verkligen att inte låsa fast sig i dyra institutioner som kanske inte efterfrågas om tio år.
BN