Illustration: Emilie Sjölund
Vi har valt att lyfta frågan om det nya kulturhuset i Skellefteå utifrån Athenas primära fokus, som är intersektionell feminism och ungdomar.
Intersektionell betyder förtryckssamverkan, alltså att se relationen mellan hur till exempel rasism, sexism och homofobi som maktordningar kan samarbeta med varandra.
Vi har även valt att jämföra det nya kulturhuset med kulturhusen som redan står färdiga i Umeå och Luleå.
På vilket sätt kommer det nya kulturhuset vara en tillgänglig plats för ungdomar, för hbtq-personer, för sfi-studenter, för arbetarklassen?
Vi har redan vissa farhågor kring detta.
Som saker har utvecklats i Umeå kring Väven så är det nu en plats med ett kafé som inga ungdomar eller personer med lägre inkomst har råd att fika på. En plats där kulturen redan är fastställd, inte ett rum där du är med och skapar kulturen tillsammans. Det är föredrag som riktar sig till en vit heterosexuell medelålders medelklass. Där kulturutövare inte ens har råd att hyra in sig. På Kulturens hus i Luleå är det enda som är gratis biblioteket och utställningarna. Musikframträdandena där är i en helt annan prisklass än vad ungdomar har råd med. Men kultur handlar inte bara om pengar, det handlar om socioekonomisk status, om kön, om språk, om sexualitet. Om att känna sig välkomnad och synliggjord. Det handlar om kroppar, vilka det är som får synas och vilka som får verka i det fördolda.
Vad kommer att hända med resten av platserna för kultur och skapande runtom i Skellefteå? Kommer det att bli som i Umeå, där kulturen som sker på gräsrotsnivå kommer att läggas ned eller flyttas längre från staden, allt för en mer attraktiv stadsbild?
Hur påverkar det befolkningen som inte bor i tätorten, den som kämpar för att få behålla sina gatlyktor, sina busslinjer, sina mötesplatser?
Var finns kulturen för dem?
Vi vet än inte vad som är helt bestämt kring det nya kulturhuset.
Det pratas mycket om tillväxt, om att kulturen ska gå hand i hand med näringsliv och kongresser, att mötesdeltagarna ska ha kulturen närmare till hands.
Vilka typer av möten är det då som kommunen hoppas på? Endast de lönsamma?
Kulturhuset kommer byggas för cirka 500 miljoner kronor. Det är pengar vi gärna hade sett lagts på den nuvarande kämpande kulturen. Pengar vi gärna sett använts till att lyfta dans till samma nivå som vi i staden prioriterar hockey på, dans som är ett uttryckssätt med en majoritet unga tjejer. Eller pengar vi hade kunnat rusta upp Folkets hus i Jörn för, där det bor 350 migranter som inte kommer att ta bussen in till centrala Skellefteå för att gå på föreläsningar på akademisk svenska.
Vem bestämmer då vad som är kultur?
Är det dessa rika vita gubbar vi ser historien igenom som får sätta tonen till vad som anses vara fint, lämpligt och icke-provokativt?
Kultur som stryker kommunen medhårs. Som lugnar dessa maktens män att tronen fortfarande är deras att ta i besittning.
Det är dags för något annat nu. En inkluderande kultur, med riktiga möten, sådana som får dig att ifrågasätta dina egna sanningar och utmanar din världsbild.
Athena Skellefteå
Vad kommer att hända med resten av platserna för kultur och skapande runtom i Skellefteå?