Ellenor Lindgren arbetar just nu med förestĂ€llningen "Lev!" â premiĂ€ren blir i höst, men pĂ„ lördag möter den för första gĂ„ngen publiken i sin nuvarande form.
Parallellt, och ihoptvinnat, med Sara Lidmans odödliga skildringar frĂ„n ett VĂ€sterbottniskt inland existerade ocksĂ„ det politiska engagemanget. Hon Ă€r lika synonym med sitt personliga sprĂ„k, som med knutna nĂ€var och talarstolar. Framför demonstrationstĂ„g, under manifestationer, under strejker â dĂ€r stod hon, verbaliserade och konkretiserade ilskan.
För Ellenor Lindgren Àr de vakna ögonen och den vassa pennan mer Àn vÀlbekant. Sara Lidman har genomsyrat mÄnga av hennes kreativa projekt de senaste Ären, frÄn Sara Lidman-sÀllskapat till den hyllade förestÀllningen "Lifsens rot" frÄn 2008.
â Det bara blev sĂ„. I tio Ă„rs tid har jag successivt lĂ€rt mig mer och mer om henne och hennes verk, och hon har blivit vĂ€ldigt viktig för mig. Hon Ă€r min största förebild, sĂ„ Ă€r det, sĂ€ger hon.
Genom Ären har hon medverkat i ett pÀrlband av teaterproduktioner. DÀr finns allt frÄn gruppen Teater Bartolinis med produktioner som "Fishtank mama" till förra Ärets succé "Glupahungern", som bland annat nominerades till à rets formförnyare pÄ Scenkonstgalan. Men sedan "Lifsens rot" översattes till scenen har tanken pÄ att ÄtervÀnda till Sara Lidmans ord funnits dÀr.
â Den Ă€r genialisk, "Lifsens rot" som berĂ€ttelse gĂ„r egentligen inte att toppa. SĂ„ sedan dess har jag sökt efter nĂ„got som jag kan ta mig an, men inte riktigt kĂ€nt att det fallit pĂ„ plats. SĂ„ slog det mig â hennes tal! Det var ju dĂ€r jag skulle leta, sĂ€ger Ellenor Lindgren.
Sara Lidman brann för mycket â skogen, mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, arbetsrĂ€tt. Ellenor Lindgren tar fasta pĂ„ det i "Lev!".
PÄ lördag möter det scenkonstverket för första gÄngen publiken, men det handlar inte om en officiell premiÀr. "Lev!" Àr titeln, talande och symboliskt. Det var nÀmligen Sara Lidmans stora slagord, ett utropstecken till mÄnga tal.
â Jag skulle beskriva det som ett kollage bestĂ„ende av hennes tal, samplat och blandat med musik men ocksĂ„ upplĂ€st av mig, live.
Hemma i villan i Dalkarlsliden syns en dator full av ljudfiler, ett mixerbord och massiva högtalare, allt placerat pÄ en mönstrad strykbrÀda. I "Lev!" ryms utdrag ur talen som fastnat och berört Ellenor Lindgren, sÄdant som vÀcker eftertanke, eller som Àr lika sant nu som dÄ.
â Hon höll mĂ€ngder av offentliga tal, dĂ€r hon tog stĂ€llning mot Vietnamkriget, apartheid, lyfte arbetsrĂ€tten och naturen. Men framförallt handlade det om att leva, om miraklet som Ă€r livet och ocksĂ„ de skyldigheter vi har. Skyldigheter att sĂ€ga ifrĂ„n, att göra motstĂ„nd.
Sara Lidmans litteratur finns kvar i sin ursprungliga form, nya lÀsare kan spegla sig i orden, i MissentrÀsk och Jernbanesviten. Men talen, ackompanjerat av hennes röst, gick pÄ ett vis förlorade med Lidman sjÀlv.
â Jag vill tillgĂ€ngliggöra dem igen. I bitar, olika uttryck, och förhoppningen Ă€r att de som lyssnar sjĂ€lva lĂ€gger ett pussel, att de börjar fundera över Ă€mnena men ocksĂ„ retorik i sig.
Musiken spelar en stor roll. För tonerna stÄr Tim Enberg.
Det Àr lÄngt ifrÄn en traditionell teaterförestÀllning. Nej, tÀnk istÀllet Klubb Sara, ett dÄnande ljudlandskap, mullrande EDM-musik signerad Skelleftebon Tim Enberg, ljusshow och rök. Och ord som passar till precis det, stormigt, argt och redo att förÀndra.
â Det kĂ€nns som att hon kommer till sin rĂ€tt. Sara Ă€r punk, Sara Ă€r arg, förbannad, allvarlig och kĂ€rleksfull, hon passar i den hĂ€r kostymen.
I "Glupahungern" frÄn 2018 stod Ellenor Lindgren ensam pÄ scenen, med endast ett stÀmningsfullt ljudlandskap som sÀllskap. Hon uppehÄller sig i det uttrycket i "Lev!", med förhoppningen att förnya teaterkonsten.
â Jag vill tĂ€nja pĂ„ grĂ€nser för hur teater kan se ut, och jag insĂ„g i "Glupahungern" att det Ă€r otroligt roligt att jobba med ljud. För mig Ă€r det hĂ€r ocksĂ„ en vĂ€g in pĂ„ nya scener, det hĂ€r gĂ„r lika bra att spela pĂ„ musikfestival.
Den offentliga premiÀren kommer Àga rum till hösten, och dÄ Àr Àven tanken att spela pÄ skolor med efterföljande diskussioner.
â Formatet Ă€r sĂ„ vĂ€lbekant för ungdomar, jag hoppas att det hĂ€r kan vĂ€cka nĂ„got i dem. Att de introduceras för Sara, börjar tĂ€nka pĂ„ det hon stod för och reflekterar kring retorik.
PÄ fredag inleds Ursinnig festival i Jörn, en tvÄ veckor lÄng kulturfestival som Àr en del av KulturrÄdets projekt "Lyssna pÄ oss". Att "Lev!" för första gÄngen skulle möta en publik under den parollen var sjÀlvklar.
â Jag mĂ„ste spela dĂ€r, sĂ„ kĂ€nde jag. Jag Ă€r inte klar Ă€n, med det Ă€r bra övning. Det Ă€r sĂ„ klockrent, Saras tal pĂ„ ursinnig festival i Jörn. Det Ă€r sĂ„ det ska vara, sĂ€ger Ellenor Lindgren.