Skogen verkar vara en outtömlig kÀlla till resurser och debatt.
Jag satt i ett middagssammanhang för en tid sedan. Merparten av middagsgÀsterna var skogsÀgare eller bodde i samhÀllen dÀr skogsbruket Àr vardag.
Trots detta var inte alla rörande överens om skogspolitiken. Det förekom tankar om âklimatkompensationâ och âvikten av orördhetâ.
Jag var ovanligt tyst under samtalet. Inte för att jag inte hade nÄgonting att sÀga, utan för att jag befann mig i en smÀrre chock.
Sverige Àr ett avlÄngt, urbaniserat och centraliserat land. Att det finns en politisk och folklig konflikt om skogsbrukets varande Àr förstÄeligt. Huvudparten av beslutsfattarna har vÀl aldrig kommit djupare in i en skog Àn rastplatsen, Àn mindre bevittnat och förstÄtt hur skogsbruk i norra Sverige bedrivs.
NÀsta gÄng du ser ett kalhygge: kÀnn inte Ängest. KÀnn framtidstro och stolthet.
Men att âförrĂ€derietâ fanns hĂ€r, mitt bland oss som lever och Ă€r beroende av ett omfattande skogsbruk, hade jag aldrig trott. Om jag hade haft âmĂ„l i muleâ vid middagen borde jag ha pĂ„mint deltagarna om att Sverige Ă€r en nation som Ă€r uppbyggd pĂ„ skogens resurser och skogsnĂ€ringarna. Hur mycket av vĂ„r vĂ€lfĂ€rd och vĂ„rt vĂ€lstĂ„nd har vi inte att tacka skogen för?
Sedan var det det dÀr med ÀganderÀtten. Det som pÄ nÄgot sÀtt blivit sÄ fult att poÀngtera, men som i slutÀndan Àr avgörande för de flesta.
Dock vĂ€grar vissa erkĂ€nna det. Skogen Ă€r ju trots allt inte min och din alla gĂ„nger â trots allemansrĂ€tt. Den Ă€r nĂ„gons.
Betyder det verkligen ingenting för tonlÀget i debatten? Har folk ingen skam i kroppen, saknar de respekt för andra mÀnniskors Àgodelar?
Det Ă€r svĂ„rt att inte bli provocerad nĂ€r kalhyggen ifrĂ„gasĂ€tts pĂ„ insĂ€ndarsidor â eller nĂ€r regeringen vill införa en avgift pĂ„ virkesupplag. För vad dessa mĂ€nniskor, som börjar bli oroande mĂ„nga, inte verkar ha förstĂ„tt Ă€r att det svenska skogsbruket Ă€r genomgĂ„ende hĂ„llbart.
HÀnsyn till biologisk mÄngfald, mÀnniska och kulturvÀrden, allt finns med i vÄrt skogsbruk.
SÄ Àr givetvis inte fallet överallt. Visst skövlas det skogar ute i vÀrlden, sÄ nÀra som i Europa. Men inte i Sverige.
Faktum Àr att vÄrt sÀtt att avverka, plantera, förÀdla och prioritera skog borde vara en global standard. För den Àr nÄgot som skulle kunna vara en del av att lösa den stora klimatutmaningen.
SÄ nÀsta gÄng du ser ett kalhygge: kÀnn inte Ängest.
KĂ€nn framtidstro och stolthet.
Det dÀr kalhygget kan rÀdda vÀrlden.
Micaela Löwenhöök, ordförande för Moderaterna i SkellefteÄ