Där satt den! Johan Holmqvist och Jacob Norberg firar en lyckad insats på träningen. Foto: Ulf Johansson.
På ett blåsigt och kylslaget Ringelvallen har IFK Arvidsjaurs träning just dragit igång. Bara för några dagar sedan ordnade laget avancemang till division III. Så träningen är av det lugnare slaget.
Spelande tränaren, Johan ”Honken” Holmqvist, har slagit sig ner på läktaren för att snacka lite. Euforin över att ha klarat avancemanget, året efter att laget snubblade på mållinjen i den sista kvalmatchen, ligger kvar i luften.
– Att ta oss till trean, det var vårt mål – även om vi väl inte direkt hade pratat om något mål. Men alla visste. Efter besvikelsen i fjol, det var hjärtskärande, så ville vi inte uppleva det i år igen, konstaterar Johan.
– I år har vi haft motivationen och glöden, men även kontinuiteten. Alla har kommit till träningen, fem dagar i veckan. Det har varit helt galet, att det händer i en division IV-klubb i Arvidsjaur.
Under säsongen spelade 21 spelare i A-laget, totalt 40 spelare i A- och B-lag.
En kovändning från hur det var för några år sedan – då klubben knappt fick ihop ett herrlag.
– Nu är det hård konkurrens. Det är kamp varje vecka för att ha en chans att ta en plats. Har man inte tränat under en vecka, då finns det alltid någon annan som har tränat. Det är inte en situation som så många lag har. Och det har utvecklat alla, alla får kämpa, säger Johan.
Vändningen kom för knappt två år sedan, då dåvarande tränaren Patrik Nilsson kontaktade de killar som bodde på boenden för ensamkommande flyktingbarn i Arvidsjaur. Han hade sett att de hade spelat på egen hand – nu började de träna med IFK Arvidsjaur.
Det hela innebar ett otroligt lyft för laget och det massmediala genomslaget för det som kom att bli ett riktigt lyckat integrationsprojekt blev stort.
Men för Johan Holmqvist är det inte så märkvärdigt.
– Jag ser det egentligen inte som något häftigt – det är självklart för oss. Sen att det har blivit så stort, det är kul.
Hur har det påverkat dig som person att spela fotboll med killar från så många nationaliteter?
– Jag har alltid haft en bild av att alla är lika mycket värda och att alla har sin historia. Och alla jag har träffat har varit glad och trevliga. Den glädjen som killarna från Afrika och Afganistan sprider… Det är verkligen äkta glädje. Det sättet de har att välkomna nya killar till laget, det är helt otroligt. Det är lätt att komma in i laget.
Just sammanhållningen lyfts fram, oavsett vilken spelare i laget man pratar med.
– Det är grymt kul, jag har aldrig tidigare varit med om en sådan här lagsammanhållning. Jag har alltid tyckt om lagidrott, fastän jag mest har åkt skidor. Men det här fastnade jag för direkt, säger Johan.
– Vi har grymt roligt på träningarna. Samtidigt som det är det väldigt fokuserat på varje träning så är det väldigt skönt vid sidan om planen. Man vill hit varje kväll.
Sten Lindmark, en annan spelare i laget, är inne på samma linje.
– Jag har tänkt på att plugga och så – men jag har stannat hemma på grund av det här, säger han och sveper armen mot planen där hans lagkamrater har börjat lattja med bollen.
– Först var vi ett vanligt mittenlag i division V, det var långbollar och så hoppades vi på det bästa. Men sen började vi se på framtiden och med allt nytt folk kom nya influenser och ett nytt sätt att spela. Och nu känns inget omöjligt.
Patricio Gomez, 20, kom till Sverige från Colombia för sex år sedan. Han kom till Arvidsjaur för tre och ett halvt år sedan, har spelat med IFK Arvidsjaur i två.
– Jag tränade först på egen hand, men sedan lockade Patrik hit mig. Jag spelade fotboll innan jag kom hit, men inget lag har varit som Arvidsjaur. Det är som en familj. Jag har hittat min plats, säger Patricio.
– Utan fotbollen så hade jag inte varit kvar i Arvidsjaur. Fotbollen har blivit mitt liv.
Hur har du utvecklats som spelare de senaste åren?
– På många sätt. Jag passar mycket mer nu, orkar att springa mer. Jag har utvecklats mycket.
Seif Yousef, 18, kom till Sverige och Arvidsjaur från Syrien så sent som i oktober i fjol. Ganska direkt hängde han med en skolkompis till IFK Arvidsjaurs träning. Och sedan dess är inget sig likt.
– Fotbollen betyder allt. Det är här jag har mina kompisar – det är som min andra familj, berättar Seif.
– Vi är bra med varandra och visar mycket respekt mot varandra. Vi är av många olika nationaliteter, men vi har ändå jättemycket att prata om.
Pratat mycket svenska, det har onekligen Seif gjort det senaste året. Det märks inte minst på hur bra hans svenska är, trots att han varit här under så pass kort tid. Och 18-åringen jobbar för att andra ska komma in i det nya språket lika snabbt.
– Det kommer en del som inte kan prata svenska. Men jag försöker att prata svenska med dem hela tiden och umgås med dem.
Just umgänget är en stor del av att tillhöra laget.
– Jag går aldrig hem direkt efter träningen. Jag är kvar i omklädningsrummet, bastar, sjunger och skrattar. Jag är oftast kvar i åtminstone en och en halv timme.
När vi lämnar Ringelvallen bakom oss, efter den avslutade träningen, ljuder skratten i omklädningsrummet. Bastun har just slagits igång.
Vårens division III-premiär är en bra bit bort. Men sedan länge har laget inte haft något problem att hitta energi för att ge allt på planen.
– Det var många som sa att vi skulle åka ut. Det blev vår motivation – att tysta dem och göra det omöjliga, säger Johan Holmqvist.
Det var många som sa att vi skulle åka ut.
Bolltrolleri. Jalal Oulahcen visar upp bollkontroll framför Seif Yousef och Hamza Omar Eisa Foto: Ulf Johansson.
Brottning? Oscar Burman lyfter upp Abdullah Jafari, medan Hamza Omar Eisa skyndar sig därifrån. Foto: Ulf Johansson.
Sten, sax, påse. Oscar Burman och Sten Lindmark tävlar även i omklädningsrummet. Foto: Ulf Johansson.
Burit fram varandra. Johan Holmqvist och Seif Yousef är två av de spelare i IFK Arvidsjaur som gjort en toppensäsong. Foto: Ulf Johansson.
Hatten av. Oscar Burman har tagit fram guldhatten som han tog på sig under firandet. Foto: Ulf Johansson.
Kamratlig kamp. Lagkamraterna Patricio Quinonez Gomez och Jacob Norberg kämpar om bollen under en träning på ett kylslaget Ringelvallen. Foto: Ulf Johansson.