Replik på insändare av Roger Hammarsten den 29 december.Fanatismen är världens farligaste -ism. Fanatikern behöver inga fakta, fanatikern bryr sig inte om argument. För fanatikern räcker det att vara uppfylld av sin övertygelse.
Den som vill skaffa sig kunskap om konflikten Israel-Palestina har en uppsjö av litteratur att ösa ur. Jag rekommenderar som grundkurs den israeliske historikern Ilan Pappes numera klassiska verk, ”Den etniska rensningen av Palestina.”
I Sverige finns många Israelvänner. Jag är en av dessa. Men vi gör inte Israel någon tjänst genom att förneka historien. Det bästa vi kan bidra med är att stödja Israels fredsrörelse.
Raden av Israels sionistiska ledare från David Ben Gurion till Benjamin Netanyahu har aldrig hymlat om vare sig mål eller strategi för sin fördrivningspolitik eller sina expansionskrig. Man har försvarat illgärningarna, men man har inte förnekat dem. Man har sett dem nödvändiga.
Hur sexdagarskriget provocerades fram av Israel finns väl dokumenterat. Läs till exempel hur Moshe Dayan själv beskriver hur man gick tillväga.
Vad ”fredsprocessen” beträffar är det konstigt att myten om Baraks generositet och Arafats omedgörlighet fortfarande cirkulerar. Den som har minsta intresse av att fördjupa sitt kunnande i den frågan har inte svårt att hitta fakta.
Israels premiärminister Ehud Barak visste att PLO-ledaren Yassir Arafat aldrig skulle gå med på att bara få behålla 14 procent av sitt historiska hemland. Det var ett skambud i syfte att förnedra palestinierna.
Sture Marklund
Skellefteå
Motviljan mot Israel är främsta hindret för fred i MellanösternNär är det inte anmärkningsvärt att ifrågasätta Israel?Börja se sanningenAtt hålla folket i fattigdom är ett påtryckningsmedel