Foto: TT bild.
Jag läser och blir glad av de olika artiklarna i Norran om stadens tiggare. Men också beklämd.
Beklämd för att folk tydligen skriver nedsättande saker i sociala medier, som Facebook, om människor som vill stötta insamlingar och försök till engagemang.
Eller finns det en annan sida?
Är det fult/elakt att våga ifrågasätta, att undra och våga vara en aningen kritisk?
Ibland så tror jag att vi svenskar tystnar av ren rädsla för att bli betraktade som rasister om vi dristar oss till att fråga saker som ”när räcker det?”.
Eller börja ställaoss frågor som ”när börjar ett litet samhälle få för stor del flyktingar/invandrare?”.
Jag är inte rasist, men …
Då Fredrik Reinfeldt klev upp på barrikaderna och började predikade om att vi svenskar skulle öppna våra hjärtan så menade han alla svenska kommuner - utom de rika!
Alltså kommuner som Danderyd, Lidingö och liknande, ofta Moderatstyrda kommuner, men dessa ska tydligen undantas.
Mig veterligen finns det inga flyktingar i dessa kommuner.
Däremot finns många i fattiga kommuner som ser migrationsprogram som den enda tillväxtsektorn.
Är det rättvist?
Angående tiggarna i vår lilla stad, så är det väl jättebra att de nu får ett varmt tak över huvudet i vinter.
Mat och engagemang och några slantar i deras burkar.
Men sedan då? Nästa vår och sommar, och nästa år igen, och året därpå.
Hur många kan Skellefteå kommun, och andra välvilligt inställda kommuner, ta hand om? 10, 50 150?
Givetvis får deras anhöriga i Rumänien veta hur snälla Skellefteborna är och att det här finns möjligheter till bra dagsförtjänster för tiggare.
Då är risken stor att antalet tiggare kommer att stiga och att det kanske även kommer barn hit.
Hur ska vi hantera det?
Mina frågor är nog väldigt obekväma och kanske gillas de inte av alla så jag vågar inte sätta ut mitt namn.
För rasist är jag inte, men det innebär inte att jag inte har frågor.
Stolt Skelleftebo!