Det är högst realistiskt att ersätta kärnkraft med vindkraft i Sverige. Faktum är att det håller på att ske. På grund av den ökade vindkraften och svagt minskad efterfrågan på el har priset gått ner kraftigt de senaste tre åren. Det är därför som Vattenfall och E.ON vill stänga reaktorer i Ringhals och Oskarshamn; de är inte längre lönsamma.
Däremot kommer nog inte vinden att ersätta all kärnkraft och det har väl heller aldrig varit på tal. Eftersom vi behöver vattenkraften för att balansera upp produktionen när det blåser lite, är det vattenkraften som avgör hur mycket vindkraft som kan byggas ut. Beräkningar visar att vindkraften kan byggas ut till cirka 30 terawattimmar, TWh. Kärnkraftverken i Sverige har de senaste tio åren producerat drygt 60 TWh årligen, vilket betyder att vindkraften kan ersätta hälften av kärnkraften.
Den andra halvan får vi ersätta främst med effektiviseringar, men också med mer biobränslen, solceller, vågkraftverk och kanske en något minskad export.
Hur är det då med de stora arealer skog som Simonsbacka fruktar ska slukas av vindkraften? Dels så behövs inte så många vindkraftverk som han säger, dels behöver inte skogen kalhuggas i säkerhetszonen. Det är oftast bara en liten plätt där verkets fundament ska stå, kanske 50 meter i diameter. Är man verkligen rädd för att våra skogar kommer att skövlas kan man sända en tanke till våra växande städer med parkeringsplatser och motorvägsbyggen som slukar stora arealer varje år.
Det vi måste göra åt koldioxidproblemet är att ersätta elproduktion från kol, olja eller kärnkraft med förnybara metoder som vindkraft, solceller eller effektiviseringar.
Att ersätta kärnkraft med vindkraft är tydligt realistiskt. Att fortsätta att drömma om kärnkraft är däremot synnerligen orealistiskt.
Jan-Erik Engman Yttervik