Norran borde ha avstått från namnpublicering under pågående rättslig prövning, menar skribenten. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
I sin rapportering av det pågående ärendet om den så kallade Darknet-rättegången valde Norran den 3 juli att publicera namn på en av de åtalade, och bland annat skriva att han varit den drivande bakom narkotikaförsäljningen under namnet Alexandrus. Rubriken var Han kallade sig för Alexandrus.
Namnpubliceringen gjordes dagen efter tingsrättens dom. Tingsrätten dömde min klient till tio års fängelse, med hänvisning till att han varit den ensamt styrande i försäljningsverksamheten. Chefredaktören motiverade Norrans ställningstagande i samband med publiceringen.
Hovrätten meddelade sin dom den 15 september och gjorde en annan bedömning i flera avseenden, bland annat vad gäller brottstiden och straffets längd som minskades. Det motiverades bland annat med att det finns tänkbara personer som tidigare skulle kunna haft en liknande roll som min klient haft under den tid han erkänt delaktighet.
Enligt hovrätten har min klient och en av de medåtalade från och med juni 2014 till februari 2015, det vill säga den period som min klient dömdes för, haft lika stor del i verksamheten om än de skött olika delar av densamma.
Media har givetvis en grannlaga uppgift vid rapporteringen i ärenden av detta slag, där intresseavvägning mellan allmänintresset å ena sidan och den enskildes integritet å andra sidan måste göras. Agerandet styrs bland annat av pressetiska regler.
Namnpublicering kan i vissa fall vara motiverad. Konsekvenserna för den enskilde och dennes anhöriga är dock ofta svårbedömda.
Som framgått kan, vilket också är en självklarhet, domstolar göra nya bedömningar under pågående rättsprocesser. Dom i målet har för min klients del inte vunnit laga kraft.
Med det sagda i åtanke bör tidiga namnpubliceringar i denna typ av fall inte göras.
Jonas Wiklund
Advokat, Skellefteå
Svar direkt
Först och främst vill jag framhålla att juridiken och pressetiken inte alltid springer parallellt.
Vi är restriktiva med namnpubliceringar av icke offentliga personer, de som inte har en ställning där de kan utöva makt eller hantera offentliga medel.
Utgivaren har enligt pressetiken en stor frihet. För utgivaren gäller ett ensamansvar. Det är jag som utgivare som fattar och står för beslutet och jag är juridiskt ansvarig för våra publiceringskanaler.
När ska då en namnpublicering ske? Det finns inget givet facit för det utan jag som utgivare har att ta ställning till de uppgifter jag har. Det kan ske vid en händelse, ett gripande, när en förundersökning startar, en häktning, ett åtal, en dom eller en lagakraftvunnen dom, med mera, eller när som helst däremellan.
Ett allmänintresse handlar inte om att stilla allmänhetens nyfikenhet. För att man ska kunna tala om allmänintresse ska det finnas en samhällelig relevans eller som Pressombudsmannen skriver i ett svar på en debattartikel i Svenska Dagbladet: ”Allmänintresset betjänas i pressen av sådana publiceringar som bidrar till förståelsen av den tid och det rum vi lever i.”
Det anser jag är definitivt uppnått i det här fallet.
Internet har varit en del av vår vardag i ungefär 20 år. Internet har blivit en möjlighet även för sådana som vill begå brott.
I den här regionen är detta ett unikt brott där modern teknik används i många aspekter.
Att hovrätten satte ned straffet till åtta års fängelse förändrar inte min syn på den aktuella namnpubliceringen eftersom det är ett brott som speglar sin samtid, postorderförsäljning av droger via internet i en omfattning som är unik för vår region. Straffet är såvitt jag vet det högsta som gäller Norrans spridningsområde och grovt narkotikabrott. Någonsin.
Det handlar om 880 överlåtelser och 320 försök till överlåtelse av totalt 3,4 kilo cannabis, 275 gram ecstasy, 2 500 trippar LSD och 400 cannabis-fudgekakor.
Det här handlar om ett brott som är brett riktat mot samhället då överlåtelsen skedde per post och leverantören uppenbarligen inte hade koll på vilka mottagarna var.
I det här fallet anser jag att allmänintresset därför överväger den eventuella publicitetsskada som personen kan lida.
Det handlar om en vuxen myndig person, som enligt personalian inte är i en relation och inte har några barn. Det är saker som jag bland annat ska beakta inför mitt beslut.
Lars Andersson
chefredaktör och ansvarig utgivare