Broar byggs för att föra människor närmare varandra, både bildligt och bokstavligt. Men broar markerar inte alltid samarbete och vänskap. De kan lika gärna utgöra en nationsgräns, eller i delade städer som Sarajevo och Berlin vara en skiljelinje mellan folk och system.
I Skellefteå har planerna på en ny bro över Skellefteälven, en centralt belägen sådan, delat kommunen i två delar. Sett till resultatet av förra vårens rådgivande folkomröstning är det något fler som säger nej än som säger ja. Om opinionen svängt sedan dess är omöjligt att veta.
Det går att ha mycket synpunkter på rådgivande folkomröstningar i en representativ demokrati, det finns argument både för och emot. Men nu är det så den svenska demokratins spelregler ser ut. Det måste som man har att förhålla sig till.
Nu på onsdag (18 mars) är det dags att skriva ytterligare ett kapitel i den infekterade brofrågan. Då ska de tre externa konsulterna som tog vid när kommunens broförslag föll presentera sina förslag till trafiksystemlösningar.
Föreslår de en bro på samma plats, någon annanstans, en tunnel, eller någonting helt annat. Det har det spekulerats kring en hel del på tidningens insändarsida. Det har också debatterats en ny E4-sträckning förbi Skellefteå i kommunfullmäktige. En sträckning som kommunen skulle bekosta. Men det har Socialdemokraterna sagt nej till, ett klokt ställningstagande. Det som ska bekostas av staten bekostar staten och det som ska bekostas av kommunen bekostar kommunen.
Vilken lösning det än blir, att ingenting göra är också en lösning, är huvudfrågan: hur ska framtidens centrum se ut. Ska Skellefteå ha ett centrum där bilar prioriteras eller ett centrum där cyklister och gående kommer i första hand.
I kommunens egna handlingar kan man bland annat läsa: ”Vi vill prioritera fotgängare, cyklister och kollektivtrafik före bilister i centrumkärnan”. Det är en bra utgångspunkt. Det kan till exempel handla om att förbjuda gatuparkering för att få plats med gång- och cykelbanor isolerade från biltrafiken, att skapa trafikströmmar som leder in bilisterna till parkeringshus och parkeringsplatser i periferin av centrum, kanske gratis kollektivtrafik, trots att det kostar en hel del.
Men vad händer om konsulterna kommer fram till samma trafiklösning som kommunens trafikplanerare gjorde: en centralt belägen bro. Då lär kommunalrådet Lorents Burman (S) få en hel del att tänka på. Gå emot resultatet i en folkomröstning, som han har sagt ska respekteras, eller gå emot en majoritet av sitt eget parti. Burman lär hoppas att konsulterna har tänkt annorlunda.