Arkivbild: Lars Pehrson / SvD / TT /
En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan.
Läsningen av barn- och grundskolenämndens internbudget för nästa år är beklämmande. I klartext uttrycks att ”Det innebär ett stort effektiviseringsbehov för samtliga verksamheter under år 2015.”
Vad det gäller förskolan så ökas anslaget per timme och barn med en krona. En krona som minskades under fjolåret, så vi är alltså nu uppe i samma summa som 2012. Vilka andra kostnader har fått stå stilla under flera år? Matkostnaden? Lönerna? Blöjorna? Det som händer rent konkret när pengarna minskas år från år, är att normen för hur många barn det bör vara i grupperna och hur många timmar dessa barn helst ska vara på förskolan ökar för varje år. Varken löner eller andra kostnader minskas med åren. Alltså måste varje avdelning ha fler och fler barntimmar för att få det att gå ihop. År 2009 var 450 h per vecka nog för att en avdelning med tre anställda skulle gå ihop. Nu ligger den summan på 650 h. Vad gör detta för våra grupper? För våra barn?
Hur kan det komma sig att när det gäller de flesta andra verksamheter är det naturligt att kostnaderna ökar år från år, men inte när det gäller vår framtid, våra barn. Är det konstigt att våra barn och unga mår allt sämre?
I Norran kan vi läsa om hur mycket kommunen satsar på Västerbottensveckan på Grand Hotell. Det som är anmärkningsvärt är dock inte den ofantliga summan av kalaset utan det faktum att det kostade mer i år än förra året. Så märkligt, hur kan det vara så? Inga ”effektiviseringsbehov för samtliga verksamheter” där? Nä just det, för vi vill ju att fler ska flytta hit. Men vem i målgruppen unga vuxna vill flytta hit när situationen för våra barn och unga ser ut som den gör?
Inför budgetarbetet 2016 gäller det för våra (S) politiker att visa att det inte var tomma ord i valrörelsen att de ska satsa mer på skolan. Se till att en reell satsning görs för att förbättra situationen för alla barn och anställda på kommunens skolor och förskolor. En verksamhet där kvalitén får bli viktigare än att till varje pris hålla en budget som är på tok för snäv.
Vi kan inte fortsätta att försämra miljön för våra barn hur länge som helst. Intressant i sammanhanget är att alla nya förskolor som byggs dimensioneras för 18 barn i grupperna, men med 20 platser i hallen för säkerhets skull. Inte ens här syns någon ambition att minska gruppstorlekarna. Varför är 18 en norm? Skolverkets numera borttagna riktlinje låg på 15 barn, dvs 15 i blandad grupp, givetvis färre i småbarnsgrupp. Det handlar inte bara om hur många barn som vistas där samtidigt, det handlar om hur många relationer ett litet barn klarar av.
Att ”satsa på förskolan” är ju inte heller synonymt med att bygga nya fleravdelningsförskolor. En satsning som innebär att grupperna är lika stora eller större, och där barnen får möta många fler både barn och pedagoger under en vanlig dag är en usel satsning.
Nu är det upp till bevis att en verklig satsning görs så att det blir bättre för våra barn och unga, och inte bara bättre för kommunens kassa!
Nina Hellgren
Louise Lindmark
Ann-Christine Sandström
Li Vikström
Erika Hällgren
Föreningen Barnens Framtid i Skellefteå
Nina HellgrenLouise LindmarkAnn-Christine SandströmLi VikströmErika Hällgren