Lyssnar man till den politiska debatten om segregation i Sverige handlar den nästan uteslutande om utsatta områden i framför allt storstädernas ytterkanter.
Politiker och poliser pekar på det stora problemet, att invandrare vill bo med varandra och därför flyttar till redan invandrartäta områden.
Men detta är tydligen en falsk, i alla fall en förenklad bild.
Att segregationen i Sverige orsakas enbart av invandrare är en seglivad myt, påstår forskare. Bland annat bostadsforskaren Ann Rodenstedt, Uppsala universitet, menar i en avhandling att städernas medel- och höginkomsttagare bidrar minst lika mycket till segregationsprocessen.
Faktum är att svenska familjer också vill, föga överraskande, bo i områden där de känner sig hemma. De vill ha grannar med en bakgrund som påminner om den egna.
Den här utvecklingen har, enligt studier som gjorts vid Boverket, resulterat i att segrationen snarare ökat än minskat de senaste åren. Stadsdelar som tidigare haft en blandning av hög- och låginkomsttagare har blivit allt färre.
Den resursstarka medelklassen finns i villaområden runt om i landet. Till vissa områden, typ Tensta i Stockholm och Rosengård i Malmö, flyttar invandrarfamiljer. Samtidigt som de riktigt resursstarka, den rika överklassen, söker sig till exklusivare områden.
Till Djursholm till exempel. Den villastadsdel i Stockholm som kan sägas vara absoluta motsatsen till miljonprogrambyggena i förorterna. En stadsdel med egna spelregler och egen kultur som ger invånarna social status och prestige.
Att människor tycks föredra att bosätta sig bland grannar som liknar dem själva är för övrigt ingen ny företeelse. Enligt Micael Nilsson, expert på Boverket, grundlades delar av den segregation vi ser i dag redan i mitten av 1900-talet.
– Den bostadsstruktur vi har i dag planerades utifrån en ideologi med idén att de sociala klasserna skulle bo åtskilda, medelklassen i villor och arbetarklassen i hyreshus i samma stadsdelar.
Men tanken var att alla sedan skulle uträtta sina ärenden och förenas i samma centrum, barnen skulle gå i samma skolor och man skulle delta i samma föreningsliv.
En utveckling som samhället har sprungit ifrån.
Det är inte alltid det går som det var tänkt.
Bengt Enqvist