Är jag inte bjuden till framtiden?

Annica Bray
Annica Bray Foto: Privat
För ett tag sedan var jag på en näringslivsdag och lyssnade på en föreläsning. Det var en kvinna som med fart och fläkt pratade om framtiden och om trender i vår innovativa värld.

Plötsligt hör jag henne säga något i stil med:

– För att överleva måste företagare lära sig några nya ord, interface och interaktivitet. Först tänkte jag att jag nog måste ha somnat en stund, eller att jag missuppfattat henne men då sa hon det igen och så la hon till användarvänlighet. Då ramlade plötsligt verkligheten över mig. Den verklighet som vi faktiskt lever i, idag.

Vid millennieskiftet arbetade jag på ett väldigt framgångsrikt företag i den digitala världen. Vi producerade fantastiska digitala upplevelser i form av webbplatser och CD-romspel. Vi pratade om interface, interaktivitet och användarvänlighet hela dagarna. Det känns väldigt konstigt att någon 20 år senare står och säger att det här är viktiga ord att lära sig för framtiden. ”Men orden är ju redan gamla! Herregud har vi redan passerat framtiden? Eller kommer framtiden plötsligt tillbaka?” Far det genom mitt huvud.

Sen var det väldigt svårt för mig att koncentrera mig och lyssna vidare. Istället börjar jag googla för att se vart världen är på väg. Bland det första jag hittar är en undersökning som visar att svenska företag halkar efter i den digitala utvecklingen gentemot internationella företag.

”Sverige har, historiskt sett, varit i framkant när det gäller digitalisering och ny teknik. Vi ser en oroande nedåtgående trend där den globala konkurrensen hårdnar och kraven på digital mognad ökar. Framförallt har företagen inte ännu anammat nya digitala möjligheter, såsom chatbots, AR och AI-lösningar. Företagen verkar snarare fokusera på det som ansågs vara i framkant för några år sedan, säger Louise von Blixen-Finecke, på sidan Dagens Handel.”

Här sitter jag på en konferens där vi alla tror att det vi ska få lära oss just i dag ska ta oss in i framtiden, och så är framtiden redan här och passé! Dessutom var artikeln redan ett helt år gammal så det har nog hunnit hända mycket sedan dess, för just nu går ju allting väldigt fort, men samtidigt har jag ju just insett att det går fortare för vissa. Jag börjar fundera på var mina dåvarande kollegor befinner sig i dag - hur långt före mig i utvecklingen de är - för de har antagligen för länge sedan lämnat de här insikterna som jag skulle få med mig i dag, och gått vidare till andra, modernare insikter. Men herregud, vad gör de där framme i framtiden? Var inte jag bjuden? Framtiden kanske är en av de där nymodigheterna som har en åldersgräns. Min generation flyttar kroggränsen från 18 till 20 till 30 till 40 och nu senast till 50, ja ni fattar. Kanske den digitala generationen flyttar gränserna genom bit coin, big data och nu block chain – det är därför vi i dåtiden aldrig når framtiden. (Fast de har nog redan passerat alla de här stadierna när jag hört talas om dem).

Som ni förstår blir jag väldigt förvirrad och har svårt att koncentrera mig på resten av föredraget. Verkligheten står plötsligt väldigt klar för mig. Den nya tiden går fort, och den går väldigt fort för vissa jämfört med andra. En del tvekar på perrongen, andra har kommit halvvägs och i TV-rutan undrar Kristian Luuk vart är vi på väg? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag förstår om du som läsare tappar spåret helt och hållet. Men visst är det väldigt fascinerande? Vår värld är precis på väg in en helt ny typ av digitalsegregering. I den världen kommer inte ens landsgränserna att ha någon betydelse, det är den som har de senaste kunskaperna och den nyaste insikten som kommer att vara betydelsefull. I vissa länder som Kina och Indien har man redan hunnit ikapp och förbi oss på många områden, dessutom har de kunnat gena rejält i kurvorna. De har kunnat hoppa över flera steg på vägen. Vi tappar farten. Det är tur att jag har en stark tro på ungdomen, de kommer ta över och styra oss rätt igen om vi bara låter dem. PS. Om du undrar vem tusan är Kristian Luuk, fråga någon som ser lite grå och dammig ut eller som roar sig på krogen när det är 50+.

Annica Bray är chef på Exploratoriet - Skellefteås Science Center. Hon har en enorm arbetslivserfarenhet inom allt från digitala näringar till tung industri och basnäringar. Hennes ständiga drift att lära sig nya saker har resulterat i tre olika universitetsexamina. Hon är politiskt aktiv, sitter i olika styrelser och gör en del volontärjobb. Under femton år har hon drivit flera olika företag inom olika branscher. Hon har arbetat på Aftonbladet, Paregos och Handelskammaren för att nämna några arbetsplatser. De mest spännande uppdrag hon har haft är ett nuvarande volontärarbete för Nasa där hon översätter texter från ”HiRISE, the BeautifulMars Project” och ett läraruppdrag för en flygvärdinna för Panam och en regeringstjänsteman från Lichtenstein.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut