Den stora matchen

Notera att denna artikel är från 2013.
Arnaldur Indridason (Övers. Ylva Hellerud) (Norstedts)

Att läsa andra nordiska författare än svenska känns bra som omväxling. Det ger en extra krydda, inte så exotisk men ändå med lite andra perspektiv än de svenska. När nu Islands succéförfattare Arnaldur Indridason ger ut sin tionde bok på svenska sedan 2003, "Den stora matchen", gör han en tillbakablick. Han skildrar en händelse som utspelades i Reykjavik 1972, just innan hans huvudperson, polisen Erlendur Sveinsson, kommer in i bilden. I fokus står hans läromästare Marion Briem som ska utreda ett våldsamt överfall på en ung pojke, Ragnar, på en biograf i staden. Samtidigt är det fullt pådrag på annat håll, säkerhetspersonal, politiker och media bevakar en världshändelse, Bobby Fischer ska möta Boris Spasskij i schack. USA kontra Sovjet, stämningen är laddad.

Uppståndelsen kring matchen varvas med våndan hos den filmintresserade 17-åringens föräldrar som inte fattar vem som vill deras son så illa.

Vi får också lära känna den självständiga Marions bakgrund, hur hon präglats av sina vistelser på sanatorier som barn.

Jag gillar lugnet i berättandet, den nästan ömsinta hanteringen av Marions personlighet och hur drivet Arnaldur Indridason lotsar läsaren genom alla turer kring schackgiganternas möte. Jag vet ingenting om schack, det behövs inte för att gilla romanen. Den som är insatt har förmodligen ännu större utbyte av dramatiken kring den lynnige Bobby Fischers nycker.

INGER LUNDQVIST

Foto: Emilie Sjölund
Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut