Politiskt på Göteborgs konstbiennal

Notera att denna artikel är från 2013.
Politisk konst - tråkig, trist eller alldeles underbart lekfull? På årets upplaga av Göteborgs internationella konstbiennal, GIBCA, öppnas dörren mot fantasin som radikal kraft. Ett 50-tal konstnärer visar verk på fyra arenor runt om i staden.

Larmande videoverk, färgstarka installationer och interaktiva skulpturer. Konsthallen Röda sten, som sedan 2006 är huvudman för konstbiennalen i Göteborg, är fylld till bredden med konstverk som på olika sätt pockar på betraktarens uppmärksamhet.

- Jag vill att utställningen ska vara generös, ha mycket musikaliska inslag och vara visuell. Att den ska vara tillgänglig för publiken, utan att för den sakens skull vara populistisk, säger Katerina Gregos, som ansvarar för den del av biennalen som ryms på Röda sten.

Globalisering Hon är en av fyra kuratorer som bjudits in till årets biennal för att med relativt fria händer skapa var sin utställning med utgångspunkt i temat "Play! Recapturing the radical imagination". Ett tema där politik, aktivism och förändring är några av nyckelorden.

De konstnärer som Katerina Gregos har samlat på Röda sten arbetar alla utifrån dagsaktuella ämnen. Deras verk handlar om kapitalism, globaliseringens effekter, kön och identitet. De är i allra högsta grad politiska, utan att bli för allvarliga eller akademiska.

- Samtida politisk konst är ofta torr och trist, med många dokumenterande textverk, trots att det inte behöver vara så. Konst blir inte mindre seriös bara för att den innehåller humor och glädje, är subversiv, poetisk och kanske inte alltid så politiskt korrekt, säger hon.

Känga åt fredspristagare Till den humoristiska och något politiskt inkorrekta skaran hör den irländske konstnären Nevan Lahart. För biennalen har han skapat ett helt nytt verk, som beskrivits som "en smula politik för Teletubbiesgenerationen". Det består av flera delar, som konstnären kallar för olika monument, som alla relaterar till eller ifrågasätter politiska händelser, personer och skandaler.

En brutalt hängd uppblåsbar docka har fått titeln "Monument till Nobels fredspris, 1973" och är en rejäl känga till det årets ena pristagare, Henry Kissinger.

- Fast å andra sidan kan det här monumentet passa in på en rad andra fredspristagare också, säger Nevan Lahart, som gissar att just den här delen av hans installation kanske inte kommer att bli enbart uppskattad här i Nobels födelseland.

Slumpen bakom Olav Westphalen, tysk konstnär som bor och jobbar i Stockholm, medverkar i biennalen med två verk som är tätt kopplade till varandra genom att bägge bygger på slumpens principer. Det ena är en sorts karusell "The big wheel" som besökarna gärna får ta en åktur i. Det andra består av skämtteckningar som kommit till genom att Olav Westphalen har använt sig av en så kallad "gag master", som slumpar ihop personer, platser och situationer.

- Oavsett vad man tycker om politisk satir och karikatyrer måste man medge, att jämfört med den politiska samtidskonst som finns i dag, har vissa karikatyrer varit betydligt mer effektfulla när det gäller att påverka och skapa förändring i världen, säger han.

Biennalen öppnar lördagen den 7 september.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut