Lycka. AIK har just avgjort mot HV 71 i den första kvartsfinalen i ett kokande Skellefteå Kraft Arena.

Nära. Lee Goren bryter in framför Stefan Liv och är nära att sätta ett andra mål. HV 71:s Martin Thörnberg kommer till undsättning.

Höll tätt. Andreas Hadelöv hade koll under matchen. Här tittar han fram bakom HV 71:s retsticka Per Ledin.

Sura miner. Det blev lite gruff efter matchen. Tomas Larsson åkte då på en tiominutersutvisning efter lite gurgel med Andreas Jämtin.

JAAAAA. Eller YEEEEEES. Lee Goren jublar efter 1-1 målet mot HV 71. Finska duon Kimmo Koskenkorva och Jyri Marttinen på väg att gratulera.

Skellefteå Kraft arena var inte helt fullsatt. Men publiken höjde stämningen en bra bit förbi kokpunkten. Redan innan matchen rullade vågen och publiken såg verkligen ut att ha längtat i 27 år efter det här.

Möjligen kan en semifinal locka fram samma stämning, men frågan är om det blir så mycket bättre.

Kanske var det förväntningarna eller kanske var det nerverna som gjorde det, men AIK hade det kämpigt i första perioden.

– Klart det var nervöst. Det hade inte varit mänskligt om vi inte hade varit nervös. Första perioden var vi inte bra. Men det blev bättre i andra perioden, tyckte Lee Goren.

AIK var i underläge 0–1, och mittenperioden hamnade om att hitta tillbaka till det vägvinnande spelet laget har haft på hemmaplan den här säsongen. Bara fem förluster på ordinarie tid.

Och det blev mycket bättre. Lee Goren gick i fronten och blev spelaren som kvitterade till 1–1.

– Först var det bra spel i egen zon, sen åkte Kimmo efter kanten och slog en bra passning, förklarade Goren.

I hård kamp med Per Gustafsson petade han in pucken, förbi målvakten Stefan Liv, som gick bort sig en aning.

– Vi fick inte någonting gratis av dem. De har många riktigt bra spelare.

Dagens match var samtidigt debut i slutspelssammanhang på den här sidan Atlanten för både Goren och McDonell och skillnaden mellan serielunken och det här, var stor.

– Alla gör det lilla extra och försvaret var oerhört bra, tyckte Goren.

Han var matchen igenom lyckosam i nästan allt. Han gav och tog stryk, vann puckar i sargen och serverade medspelarna bra passningar.

Nästan lika framträdande var hans landsman, Kent McDonell, som i tredje perioden fick hallen att explodera i måljubel. Med bara tre minuter kvar satt McDonell 2–1 till AIK, målet som innebar seger.

– Målet hade nog inte kommit till om inte Erik Forssell hade störtat fram på mål. Det gav Kimmo Koskenkorva utrymme att slå passningen, berömde McDonell.

Kanadensaren själv var iskall och väntade in läget, innan han skickade in pucken i mål.

– Kul att se North Power bli alldeles galna av glädje, sa McDonell.

Han ville också passa på att berömma målvakten Andreas Hadelöv.

– Han är otroligt bra och gjorde grymma räddningar, tyckte McDonell.

Men under gårdagskvällen var det många spelare som klev fram. Faktum var att ingen spelare föll ur ramen på något sätt. Försvarsmässigt kan det ha varit en av de bästa matcherna den här säsongen av AIK.

Seger och överläge för AIK. Men någon större glädje var det inte bland spelarna.

– Ny match på torsdag och det är en lång serie, säger McDonell som ändå kunde kosta på sig att le med hela ansiktet.

Seger i första slutspelsmatchen på 27 år är något alldeles extra.

Matchen gick i lövens tecken, lönnlövens – och Hadelövs tecken.

Publicerad2008-03-11 23:36