Barbro Lindström

Vår kära mamma, Barbro Lindström, har somnat in efter en kort tids sjukdom. Hon blev 93 år gammal.
Mamma föddes i Ytterstfors, Byske som Sven och Gurli Grahns enda biologiska barn. Hon växte upp med sin fosterbror Jan-Olov.

Familjen bodde delvis i Byske, men även på andra orter omkring Skellefteå, däribland Hjoggböle. I skolan var hon en duktig idrottare och hoppade bland annat höjdhopp. Efter avslutad folkskola arbetade hon som affärsbiträde på bland annat Gordons och Lindbergs Damekipering. 

Som 18-åring valde mamma att flytta till Stockholm. Hennes stora intresse var kläder och mode. Hon arbetade i butik och en del som mannekäng. Hon träffade vår pappa via gemensamma vänner. Han var också Skelleftebo, men studerade i Stockholm.

De flyttade så småningom tillbaka till hemorten och gifte sig i Stadskyrkan under pingsten 1957. Paret bosatte sig först i Skelleftehamn, sedan i pappas föräldrahem på Sörböle och just på Sörböle byggdes sedan den egna villan 1962 och mamma bodde kvar fram till 2022. 

Mamma och pappa fick tre barn. Äldste barnet Lars föddes med en intellektuell funktionsnedsättning och mamma tog stort ansvar för hans välmående. Hon engagerade sig mycket i FUB.

Stugan i Renholmen var mammas oas och många somrar tillbringades där. Den såldes 2008 då hon blivit änka. 2017 förlorade hon sonen Lars. 

Många var de resor och musikalbesök som hon och pappa gjorde. Mamma uppskattade teater, musikaler och opera. I yngre år sydde och handarbetade mamma mycket. Hon var väldigt sportintresserad och då mest vintersport. Korsord löste hon dagligen och hon läste Norran varje morgon. Intellektet fanns kvar hela livet och hon följde med i politik och världshändelser. Hon värnade om de svaga och var en stor djurvän. 

Hon hade ett stort hjärta för sina barn och barnbarn. Hade alltid koll på allas mående och förehavande. Det blev åtta barnbarn som hon engagerade sig mycket i vart än i världen de höll till. Sista året bodde hon på Tor på grund av ett oturligt fall som gjorde henne rullstolsburen.

Vi saknar henne så mycket. 
Döttrarna